Taggsallat – Lactuca serriola

Taggsallaten har kommit från de milda regionerna i Gamla världen söder om Finland. Arten har nuförtiden etablerat sig på en bred zon från Europa och Nordamerika ända till västra Kina. Det genuint naturliga utbredningsområdet är säkert mycket mindre, kanske handlar det bara om Medelhavsområdet eller, som molekylforskningen antyder, om Armenien och Östra Anatolia. Människan började redan tidigt utvidga artens utbredningsområde. Som nyligen erövrade områden kan nämnas åtminstone södra Sydamerika, Nordamerika (i norr även södra delarna av Kanada), Nya Zeeland, Australien, Ostasien, Sydafrika, Azorerna och sydvästra Europa. Taggsallat har således nästan blivit en kosmopolit som fortsätter att avancera till nya områden.

I Europa har taggsallaten sedan början av 1800-talet spridit sig norrut från sina ursprungsområden i söder. Ända till slutet av 1970-talet verkade arten breda ut sig i samma mån som de områden som hade gynnsamma förhållanden blev större till följd av klimatförändringen. Sedermera förefaller det som om denna koppling blivit svagare, vilket kanske tyder på att klimatförändringen accelererat för mycket för att arten ska hänga med och att det åtminstone i detta hänseende kommer att finnas en stor potential kvar för artens fortsatta utbredning.

I Finland gjordes de första observationerna av taggsallat i slutet av 1800-talet. Arten antas ha kommit med barlast eller kanske spannmålsleveranser till Björneborg och Vasa. I slutet av 1970-talet uppskattades antalet observationer och förekomster till ca 20 och drygt 10. Då hade arten troligen bara lyckats etablera sig i Åbo, där den sedan 1950-talet hade brett ut sig från lokala botaniska trädgårdar. I Nådendal etablerade den sig på 1980-talet efter att ha anlänt till staden med stenkol och/eller spannmål. Nuförtiden har populationen i Åboregionen utvidgats till Gustavs, Virmo och Pöytis i norr samt till Pargas (Korpo/Utö) och Salo i söder.