Blomsterlupin – Lupinus polyphyllus

Blomsterlupinens naturliga utbredningsområde i västra Nordamerika sträcker sig från Alaska till Wyoming och norra Kalifornien. Den importerades till Europa år 1826 för att användas som prydnads- och foderväxt.

I Finland observerades den första trädgårdsflyktingen redan i slutet av 1800-talet. Nuförtiden växer blomsterlupinen nästan i hela landet med undantag för de nordligaste delarna av Lappland. Arten förökar sig lätt med frön och den har spridits flitigt till trädgårdar och stugor, varifrån den har rymt vidare till vägrenar. I södra och mellersta Finland har ökningen varit explosionsartad. I Uleåborg är blomsterlupinens förekomster koncentrerade till strandbrinkarna längs Ule älv. Från trädgårdar har den också spridit sig till impediment, älvbrinkar, vägrenar, järnvägsbankar, ängar och till och med till åsskogar.

Blomsterlupin sprids huvudsakligen med frön, men även vegetativ förökning är möjlig.  Fröna sprids när man slår gräs längs vägrenarna samt med schaktjord och trädgårdsavfall.

Blomsterlupinen klassificeras som en invasiv växt även i Sverige, Norge, Estland, Lettland, Litauen och Danmark.