Mördarsnigel (spansk skogssnigel) – Arion vulgaris

Invasiv främmande art som ingår i den nationella förteckningen

Mördarsnigeln ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. Invasiva främmande arter som ingår i den nationella förteckningen får inte släppas ut i miljön, importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder, förfogas, födas upp eller odlas, transporteras, vidarebefordras, säljas, marknadsföras eller överlåtas.

Nyare forskning tyder på att mördarsnigeln, när den förekommer i stort antal, kan orsaka skador på andra arter och den biologiska mångfalden. Dessutom kan de också utgöra en risk för människors hälsa genom att sprida sjukdomar. Därför har ägaren och innehavaren av en fastighet en omsorgsplikt gentemot mördarsnigel. Ägaren eller innehavaren av en fastighet måste vidta rimliga åtgärder för att utrota eller begränsa spridningen av en invasiv främmande art som ingår i den nationella förteckningen på fastigheten, om förekomsten eller spridningen av den invasiva främmande arten kan orsaka betydande skada på den biologiska mångfalden eller en risk för hälsa eller säkerhet.

Mördarsnigeln är en allätande massart som har anpassat sig till det svala klimatet i Finland. En snigel kan förflytta sig upp till 50 meter under en natt och den äter vanligtvis sin egen vikt i mat (10 g) under ett dygn.

Mördarsnigeln tar gärna för sig av den mångsidiga födan i trädgårdar och kan orsaka stora skador på köksland och odlingar. Den äter blad, blommor och lökar av prydnads- och nyttoväxter. Mördarsnigel äter också kadaver, bland annat döda artfränder, vilket har gett arten sitt namn.

Klimatförändringen ökar storleken på populationerna och därmed även artens skadliga konsekvenser för de nordiska odlingsområdena och riskerna för produktionen av grödor. Mördarsnigel kan också korsa sig med andra sniglar och därigenom vålla skada även för ursprungsarterna. Ytterligare kan artens slem innehålla bakterier (bland annat listeria), som kan vara skadliga för både människor och husdjur. I Sverige har statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) konstaterat att mördarsnigel kan fungera som mellanvärd för fransk hjärtmask (Angiostrongylus vasorum), som är en skadlig parasit hos hunddjur.

I de flesta fall kan man bekämpa artens utbredning med rätt så små åtgärder. I värsta fall kan det emellertid krävas att stora mängder jordmassa behandlas i syfte att förinta snigelbeståndet.

Mest effektivt är det att bekämpa mördarsnigel på våren innan de individer som övervintrat hinner lägga ägg. Mördarsnigel lägger ca 20–30 ägg i taget och fortsätter äggläggningen under sommaren och hösten när det infaller fuktiga perioder. Könsmogna sniglar borde således utrotas genast på våren och alltid innan de lägger ägg.

I hemmaträdgårdar kan man samla in mördarsniglar med hjälp av grilltång för att slippa det klibbiga slemmet. På grund av risk för infektioner (listeria- och kolibakterier) lönar det sig att använda engångshandskar om man hanterar mördarsniglar. Det är effektivt att lägga ut brädstumpar eller jutesäckar på marken. Sniglarna kommer att samlas under stumparna och säckarna och då är det lätt att plocka upp dem.

Blötdjur har ett utvecklat nervsystem och förmodligen förmågan att känna smärta. Eftersom djurskyddslagen inte tillåter att djur utsätts för onödigt lidande måste mördarsniglarna avlivas så snabbt som möjligt. Effektiva och rekommenderade avlivningsmetoder är att klippa snigelns huvud i längdriktningen mellan tentaklerna med en sax, så att nervringen i huvudet skärs av, eller att krossa snigelns huvud med tillräcklig kraft, till exempel med en sten på en hård yta, så att effekten blir så stor som möjligt. En annan rekommenderad metod är att bedöva snigeln i en mild (5 %) och avsluta med en stark alkohollösning (till exempel denaturerad sprit, etanolhalt över 80 %). Sniglar kan också avlivas på samma sätt som kräftor, genom att en efter en släppas ner i kokande vatten, som hela tiden ska koka kraftigt. Alternativt kan en stor mängd kokande vatten (minst dubbelt så mycket) hällas över sniglarna. En 10-procentig lösning av ättiksprit eller frysning har också använts för att stoppa sniglar, men rekommenderas inte. Salt eller andra lågpotenta gifter bör inte användas. Sniglar bör inte heller begravas levande eller skäras tvärs över, eftersom detta kan leda till att den främre delen överlever. Döda sniglar ska förpackas väl och skickas med det blandade avfallet till förbränning.

På odlingsmarker samt i trädgårdar och växthus kan man bekämpa mördarsnigel med hjälp av järnfosfatpreparat. Det finns även produkter med nematoder för biologisk bekämpning. Vissa preparat säljes även för konsumenter.

I stora områden som förorenats av mördasniglar ska marken skalas till ett djup av 10 cm. Den jord som frigörs ska grävas ner i en grop eller dumpas i högar. Gropen och högarna täcks med ett tjockt lager jord. Ett 0,5 meter tjockt lager torde räcka. Trampa på täckjorden så att den blir tät. Ett tjockt och tätt jordlager förhindrar sniglar som är under utveckling att ta sig upp till markytan. Även järnfosfatpreparat ska användas på området.

Slemmet skyddar mördarsnigeln från predatorer. Dess naturliga fienden tillhör bland annat jordlöpare (en familj inom skalbaggar), rundmaskar (nematoder), igelkottar, grävlingar samt några fåglar (trastar, kråkfåglar och änder).

Det är viktigt att eliminera alla mördarsniglar som påträffas på gårdsplaner, trädgårdar och offentliga platser. Dessutom rekommenderas det att ordna bekämpningstalkon.

Om mördarsnigel har påträffats i området lönar det sig att hålla vegetationen på gräsmattan och gårdsplanen låg och vårdad. Då kommer sniglarna inte att hitta skydd mot torka. Det är också bra att bränna löv- och rishögar och på det sättet förstöra lämpliga övervintringsplatser.

Strö kalk över komposten, eftersom kalk suger vätska ur sniglarna. Komposter bör bara kalkas i syfte att bekämpa mördarsnigel eftersom kalk är till skada för mikroorganismerna som arbetar i komposten. Öppna komposter bör undvikas.

När man bekämpar mördarsnigel ska man ägna särskild uppmärksamhet åt att arten inte sprider sig till omgivningen. Det är viktigt att hindra spridning med plantor, trädgårdsavfall och schaktjord. Jordmaterial, lövhögar, komposter eller växter får inte flyttas från områden där det förekommer mördarsniglar. På det sättet kan man förhindra att arten breder ut sig till nya områden.

Professionella aktörer har en skyldighet att förhindra spridning av mördarsnigel med jord, mark och växter.

Det är förbjudet att importera, föda upp eller odla, sälja eller på annat sätt inneha en art som ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. En sådan art får inte släppas ut i miljön.