Sumpbäver (nutria) – Myocastor coypus

Ursprung, inplantering, tillväxt och utbredning i Europa

Nutria är hemma från Sydamerika, söder om 23:e breddgraden. Den förekommer i Brasilien, Paraguay, Uruguay, Bolivia, Argentina och Chile. Från pälsfarmar har den rymt och spridit sig till Europa, östra Afrika, Nordamerika och norra Asien.

Nutria importerades till pälsfarmar i Frankrike redan år 1882. Senare (1926–1967) importerades de till många andra europeiska länder för pälsfarmning. Många individer rymde men de släpptes också med avsikt ut i naturen för att man skulle få ett nytt villebråd eller förstöra vattenvegetationen, dvs. förhindra att vattendrag skulle växa igen. Redan på 1930–talet fanns det nutrior åtminstone i Belgien, Holland, Danmark, England, Tyskland, Italien och Österrike.

Nutria förekommer eller har förekommit i följande länder i Europa (länder utanför EU anges in om parentes): Belgien, Bulgarien, Spanien, Holland, Storbritannien, Italien, Österrike, Irland, Grekland, Kroatien, Lettland, Luxemburg, (Norge), Polen, Frankrike, Rumänien, Sverige, Tyskland, Slovakien, Slovenien, Finland, (Schweiz), Danmark, Tjeckien, Ungern, (Ryssland). Den har utrotats åtminstone i Finland, Sverige, Norge, Danmark, Irland, Storbritannien och Spanien. I England utrotades arten genom effektiv fångst år 1989. 

I nya områden söker sig nutrian till vattendrag, träskmarker, myrar och sumpmarker, och förökade sig snabbt till permanenta bestånd. Tätheten kan bli upp till > 20 individer/ha. Både honor och hanar breder ut sig och kan förflytta sig hela 40–50 km på jakt efter ett lämpligt revir. Därför kan nutrian snabbt dyka upp i nya regioner. Den har emellertid inte klarat av att leva på alla ställen, utan försvunnit från naturen. Hårda vintrar har varit en orsak. Nutria betraktas som ett skadedjur i de flesta länderna i Västeuropa, medan arten i Östeuropa betraktas som ett värdefullt villebråd på grund av pälsen.

Spridningsvägar och anpassning till Finland

Det finns uppgifter om att nutria importerades till Finland på 1960-talet och att rymlingar från farmar, till och med en kulle, påträffades åtminstone på 1990-talet nära Åbo. För närvarande finns arten inte i vårt land, inte ens på farmar. I finländska förhållanden överlever nutria inte i naturen eftersom den inte klarar av de stränga vintrarna. De närmaste förekomsterna finns i Polen, där de för pälsens skull hålls halvvilda i dammar. I Polen finns emellertid också ett naturligt bestånd. Det är mycket osannolikt att arten skulle sprida sig norrut och ända till Finland. Det varmare klimatet kan dock främja utbredningen i riktning mot Baltikum.