Vildkanin (tamkanin) – Oryctolagus cuniculus
- Översikt
- Bilder
- Identifiering
- Biologi
- Taksonomi
- Förekomst
- Prov
- Främmande arter
- Liukko, U-M., Henttonen, H., Hanski, I. K., Kauhala, K., Kojola, I., Kyheröinen, E-M. & Pitkänen, J. 2016: Suomen nisäkkäiden uhanalaisuus 2015 – The 2015 Red List of Finnish Mammal Species. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus. 34 s.
LÄNK
Kartan visar observationer av denna taxonen, men den får inte användas som en utbredningskarta.
- Totalt rutter
Kartan visar observationer av denna taxonen, men den får inte användas som en utbredningskarta.
Ursprung och helhetsutbredning
De första observationerna av övervintrade kaniner gjordes på 1980-talet i Helsingfors. Vid övergången till 2000-talet började de sprida sig till nya stadsdelar och populationen ökade explosionsartat. För närvarande vållar vildkaniner skador åtminstone i huvudstadsregionen, Åbo, Vasa, Tusby och Mäntyharju.
Arten håller eventuellt på att ytterligare breda ut sig i södra och sydvästra Finland, och utbredningen koncentreras till bebyggda områden. Vildkaniner klarar sig inte lika bra i skogar eftersom risken att falla byte för rovdjur är större. Bestånden av vildkaniner växer också av att kaniner som hålls som sällskapsdjur alltjämt släpps ut i det fria.
Författare av artbeskrivningen:
Petri Nummi, Helsingfors universitet – uppdaterat 15.3.2016.
Diagrammet visar den tidsmässiga fördelningen av observationer, vilket inte är detsamma som artöverväxt/nedgång.
Följande biotopdata har registrerats för observationer av denna taxon