Nordamerikansk bäver (kanadensisk bäver) – Castor canadensis
- Översikt
- Media
- Identifiering
- Biologi
- Taksonomi
- Förekomst
- Prov
- Främmande arter
- Vj – älvar
- Vp – bäckar och rännilar
- Io – dike och andra schakt
- Vs – sjöar och tjärnar
- Iv – odlingsmark
- Ri – Stränder vid Östersjön
- Mänsklig påverkan
- Liukko, U-M., Henttonen, H., Hanski, I. K., Kauhala, K., Kojola, I., Kyheröinen, E-M. & Pitkänen, J. 2016: Suomen nisäkkäiden uhanalaisuus 2015 – The 2015 Red List of Finnish Mammal Species. Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus. 34 s.
LÄNK
Kartan visar observationer av denna taxonen, men den får inte användas som en utbredningskarta.
- Totalt rutnät
Kartan visar observationer av denna taxonen, men den får inte användas som en utbredningskarta.
- Förekommer på grundval av händelsedata – inte en expertbestämning
Ursprung och helhetsutbredning
Det ursprungliga utbredningsområdet av nordamerikansk bäver omfattar nästan hela nordamerikanska kontinenten. Arten blev införd i några orter i Finland i 1933 och 1937. Den europeiska bävern hade utrotats genom att jaga den och man visste inte att det rörde sig om två olika bäverarter.
Nordamerikanska bävern är mest talrik i Södra Savolax och Kajanaland samt även rätt talrik i Norra Savolax och Norra Karelen. Arten påträffas också annanstans i östra och mellersta Finland. I Lappland uppträder den mer sporadiskt med betoning i östra Lappland. Arten breder ut sig västerut och på några ställen lever den redan i samma vattendrag som europeisk bäver.
Bäverbeståndets storlek i Finland bedöms var tredje år genom en enkät till jaktföreningar. Bedömningen baserar sig på antalet bebodda vinterbon på grund av att en bäverfamilj använder bara ett bo i taget. Beståndsstorleken räknas genom att multiplicera antalet vinterbon med den genomsnittliga familjestorleken (2,8–5,2 bävrar). Bedömningen som genomfördes under hösten 2020 gav ett bestånd på 10 000–19 000 bävrar. Beståndet har varit stabilt under hela 2000-talet.
De olika bäverarternas utbredning utredas genom att samla bäverspån. Sedan analyseras saliven i spånet på djurets arvsmassa. Metoden är särskild hjälpsam för kartläggningen i områden där bägge arterna förekommer. De mest kritiska områden finns i västra Birkaland, Södra Österbotten samt en del av Lappland (Tervola, Rovaniemi, Ranua och Kittilä). Båda arterna förekommer också vid sydvästra statsgränsen (Parikkala och Rautjärvi).
Diagrammet visar den tidsmässiga fördelningen av observationer, vilket inte är detsamma som artöverväxt/nedgång.
Följande biotopdata har registrerats för observationer av denna taxon