Östlig gråekorre (gråekorre) – Sciurus carolinensis
- Översikt
- Media
- Identifiering
- Biologi
- Taksonomi
- Förekomst
- Prov
- Främmande arter
Kartan visar observationer av denna taxonen, men den får inte användas som en utbredningskarta.
- Totalt rutnät
Kartan visar observationer av denna taxonen, men den får inte användas som en utbredningskarta.
Ursprung och helhetsutbredning
Ursprung, utplantering, tillväxt och utbredning i Europa
Den grå ekorrens ursprungliga utbredningsområde omfattar Nordamerika från Mexikanska golfen till de sydligaste delarna av Québec och Ontario. utplanteringar har gjorts även inom Nordamerika. När det gäller Europa importerades arten till Storbritannien (1876), Irland (år 1913) och Italien (år 1948). Arten har också importerats till Australien (där den försvann år 1973) och Sydafrika.
Grå ekorren importerades till Europa ursprungligen i syfte att släppas ut i parker. Nuförtiden förekommer arten i naturen i Storbritannien, Irland och Italien. I Storbritannien omfattar utbredningsområdet i dag nästan hela Wales, England och södra delen av Skottland. På Irland påträffas grå ekorre i den östra halvan av landet. I Italien har arten spridit sig till landets sydvästra del och den största populationen finns i Piedmonte.
Det har konstaterats att gråa ekorrar är bra på att breda ut sig. Efter utplantering har de effektivt erövrat områden även i de fall där bara några individer utplanterats. I England har arten brett ut sig med en hastighet av ca 7 km/år.
Spridningsvägar och anpassning till Finland
De närmaste populationerna finns främst i Storbritannien. Därför är det osannolikt att arten skulle sprida sig på egen hand till Finland. Grå ekorre skulle eventuellt kunna klara sig i vårt klimat, särskilt allteftersom klimatförändringen gör vintrarna mildare.
Diagrammet visar den tidsmässiga fördelningen av observationer, vilket inte är detsamma som artöverväxt/nedgång.
Följande biotopdata har registrerats för observationer av denna taxon