Pallasekorre – Callosciurus erythraeus

Pallasekorrens ursprungliga utbredningsområde omfattar mellersta och södra Kina, Bangladesh, nordöstra Indien, Myanmar, Thailand, Laos, Vietnam, östra Kampuchea ända till malaysiska halvön och Taiwan. Förutom i Europa har arten även introducerats i Argentina (på 1970-talet), Japan (1935) och Hongkong (1960- och 1970-talen).

Till Europa importerades pallasekorren ursprungligen för att pryda trädgårdar och djurparker och som sällskapsdjur på 1960- och 1970-talen. Nuförtiden lever arten i naturen i Antibes och Rhône i Frankrike, där populationen uppskattas till några tusentals individer. Etablerade, om än små populationer förekommer även i Weert i Holland (från 1998) och i Brezzo di Bedero i Italien. För ekorrarna i Italien har emellertid ingen exakt artbestämning kunnat fastställas. I alla nämnda områden pågår eller planeras kampanjer för att bekämpa pallasekorren. I Belgien konstaterades en förekomst i naturen år 2005, och den lyckades man utrota år 2011. I Holland känner man tillsvidare till en population på 50–110 individer, men man befarar att arten har spridit sig även utanför denna. Arten har sålts som sällskapsdjur också i Danmark och Sverige.

I vissa populationer har pallasekorrarna klart utvidgat sina förekomstområden med åren. Exempelvis i Antibes har utbredningen påverkats av hinder, såsom en motorväg. Det har konstaterats att pallasekorrarna har enkelt för att breda ut sig och att de uppnår tämligen hög populationstäthet (5–10 individer/ha).

De närmaste populationerna är små och finns framför allt i Mellaneuropa. Därför är det inte sannolikt att arten sprider sig på egen hand till Finland. Pallasekorren skulle antagligen inte klara sig i vårt klimat, även om den i sina naturliga förekomstområden även lever i subalpina barrskogar.