Javanesisk mungo (Small Asian mongoose) – Herpestes javanicus
- Översikt
- Bilder
- Identifiering
- Biologi
- Taksonomi
- Förekomst
- Prov
- Främmande arter
Kartan visar observationer av denna taxonen, men den får inte användas som en utbredningskarta.
- Totalt rutter
Kartan visar observationer av denna taxonen, men den får inte användas som en utbredningskarta.
Ursprung och helhetsutbredning
Ursprung, inplantering, tillväxt och utbredning i Europa
Den javanesiska mungons ursprungliga utbredningsområde täcker största delen av Asien från Iran via norra Indien till Kina och Indonesien. Den lever i bergstrakter upp till 2 100 meters höjd. Arten förekommer i Afghanistan, Bangladesh, Bhutan, Myanmar, Kambodja, södra Kina, norra Indien, Indonesien, Irak, Iran, Laos, Malaysia, Nepal, Pakistan, Saudiarabien, Thailand och Vietnam.
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet inplanterades javanesisk mungo på många öar, såsom Fiji, Komorerna, Mauritius, Okinawa och Västindien, i huvudsak för att bekämpa råttor på sockerrörsodlingar. I Europa inplanterades javanesisk mungo som fångats i Indien till öarna i Adriatiska havet (Brač, Hvar, Korčula, Mljet, Pelješac) för bekämpningen av hornvipera (Vipera ammodytes). Till en början släpptes 11 individer (7 hanar och 4 honor) ut på ön Mljet i augusti 1910. Redan året därpå observerades en hona med ungar och därefter ökade beståndet snabbt. Fram till år 1920 hade ormarna minskat betydligt. Efter att de javanesiska mungorna hade ätit ormarna minskade även populationen, och därför gjordes nya utplanteringar på öarna i Adriatiska havet under åren 1921–1927 (på Hvar först år 1970) och senare även på fastlandet i f.d. Jugoslavien. Från ön Brač försvann de emellertid snabbt. Bestånden har uppvisat stora variationer och kalla vintrar har ökat dödligheten. Det finns inga exakta uppgifter om artens utbredning i Europa i dag, men den förekommer på flera öar i Adriatiska havet (åtminstone Hvar, Korčula och Mljet) och så sent som på 1990-talet påträffades den på fastlandet i Bosnien-Hercegovina och Kroatien.
Utöver inplanteringarna spreds javanesisk mungo oavsiktligt med fartyg. Javanesisk mungo anpassade sig bra till nya områden tack vare att den äter så mångsidigt, och eftersom det på många öar tidigare saknades köttätande däggdjur. Arten förökar sig effektivt och trivs också i miljöer som bearbetats av människan, och därför ökade beståndet och etablerade sig i många regioner.
Spridningsvägar och anpassning till Finland
Det är osannolikt att javanesisk mungo sprider sig till Finland. I nuläget kan den inte ta sig hit på egen hand, eftersom den i Europa påträffas endast på öarna i Adriatiska havet och uppenbarligen ställvis även på fastlandet av Balkan. I teorin kan den komma hit med fartyg eller smugglas in. Den finländska vintern begränsar emellertid möjligheterna för arten att överleva.
Diagrammet visar den tidsmässiga fördelningen av observationer, vilket inte är detsamma som artöverväxt/nedgång.
Följande biotopdata har registrerats för observationer av denna taxon