Vintergröna – Vinca minor

Vintergrönan är en vanlig prydnadsväxt i trädgårdar i Finland. Det är en ständigt grön buske som används som marktäckande perenn. Den kan bilda täta marktäckande mattor som kan hindra andra växter från att gro och växa. Arten producerar vanligtvis inte frön, utan förökar sig vegetativt från skott.

Vintergrönan växer till en höjd av 10–30 cm. Stammen är vek och de blommande grenarna är vanligtvis uppstigande. Rötter kan också utvecklas från stammens leder om den är i kontakt med fuktig jord. De vintergröna bladen är mörkgröna, glänsande, läderartade, ovala i formen och ca 3 cm långa. Bladen sitter motsatta. Växten bildar mattliknande bestånd.

Arten blommar i maj-juni. Blommorna är vanligtvis blå eller violettblå, ibland vita. Hos odlade sorter kan blomställningen vara sammansatt och bladen brokiga. Blommorna sitter ensamma i bladveck. Den hjulformiga blomman är femflikig och har en 25–30 mm bred krona.

Vintergrönan växer naturligt från Medelhavsområdet till Centraleuropa, så långt norrut som Polen och så långt österut som Kaukasus, särskilt i fuktiga, skuggiga lövskogar och buskage. Arten har inga särskilda krav när det gäller markens kvalitet.

Arten har spridit sig ganska långt med människor till Europa runt sitt naturliga utbredningsområde och även till USA, där den på många håll anses vara en invasiv främmande art. I Norge och Sverige är den också en invasiv art som sprider sig mycket och orsakar ekologiska skador. I Finland har arten konstaterats vara en odlingsrymling eller vanligare en odlingsrest i hela landet, utom i Kajanaland och Lappland, men den klassificeras som en etablerad rymling endast i södra Finland.

Denna art är en främmande art som inte har fastställts vara invasiv, alltså den finns inte med på den nationella eller EU:s förteckning om invasiva främmande arter, och det är fortfarande tillåtet att till exempel sälja och odla arten. Enligt lagen, gäller förbudet att släppa ut i naturen alla främmande arter och de bör därför behandlas med försiktighet.

Arten har spridit sig i naturen, främst från gårdsplaner och trädgårdar. Den är en tålig växt och kan etablera sig i en mängd olika miljöer, till exempel lövskogar, buskage och vägkanter, och kan ta över livsutrymme från vilda växter.

Arten kan avlägsnas från små områden genom handrensning. Man måste vara försiktig så att inga delar av växten som kan slå rot blir kvar i jorden. Alla delar av växten som tas bort måste kasseras noggrant för att förhindra spridning. Att lämna trädgårdsavfall i naturen kan leda till att växten sprids när växtdelarna slår rot på nytt.

I större områden kan de små skotten av vintergröna först skäras av och sedan täckas med en ljustät presenning i minst ett år, eventuellt längre. Detta förhindrar assimilationen och så småningom kommer rötterna att dö.

Regelbunden övervakning av vintergröna i trädgården och snabba åtgärder om det visar sig att arten har spridit sig utanför trädgården är avgörande för att förhindra spridning.

Spridningen av arten från trädgården till naturen kan förhindras genom att säkerställa korrekt bortskaffande av trädgårdsavfall och undvika att växtdelar kommer in i naturen. Det är också viktigt att välja inhemska eller lätthanterliga växtarter för din trädgård i stället för vintergröna.

Vintergröna. Laji.fi https://laji.fi/sv/taxon/MX.41650/biology Refererad den 8.4.2024.

Skarpaas, O., Hegre, H., Solstad, H., Alm, T., Fløistad, I.S., Pedersen, O., Schei, F.H., Vandvik, V., Vollering, J. & Westergaard, K.B. 2023: Planter: Vurdering av gravmyrt Vinca minor for Fastlands-Norge med havområder. Fremmedartslista 2023. Artsdatabanken. http://www.artsdatabanken.no/lister/fremmedartslista/2023/2955

Strand, M., Aronsson, M. & Svensson, M. 2018: Klassificering av främmande arters effekter på biologisk mångfald i Sverige – ArtDatabankens risklista. ArtDatabanken Rapporterar 21. ArtDatabanken SLU, Uppsala. https://www.artdatabanken.se/publikationer/frammande-invasiva-arter/