Jättegröe – Glyceria maxima

Jättegröets ursprungliga utbredningsområde sträcker sig från västra Europa till Mellersta Sibirien. I Finland introducerades växten som en foder- och prydnadsväxt. Såvitt man vet planterades den i Finland för första gången redan på 1860-talet, men särskilt i slutet av 1800-talet till nya platser i Tavastland och Egentliga Finland. Till en början bredde arten ut sig långsamt, men utbredningen har accelererat under de senaste decennierna. Arten sprider sig både vegetativt från rhizomer och från frön. Jättegröeflottar som lossnar från stränderna drivs till nya ståndorter. I dag förekommer jättegröe allmänt på mjäl-, ler- och gyttjestränder kring sjöarna och åarna i de södra delarna av Finland. Enstaka förekomster påträffas upp i höjd med Uleåborg. På senare år har arten förökat sig kraftigt i vattendragsområdena vid Kumo älv och Kymmene älv. Den förekommer talrikt framför allt på strandängar vid tämligen frodiga, reglerade sjöar, där den konkurrerar ut bestånd av fräken- och starrväxter.

I egenskap av livskraftig och stark konkurrent kommer jättegröe antagligen att föröka sig ytterligare och utvidga sitt utbredningsområde. Arten har inga naturliga fiender eller konkurrenter i Finland.