Blomsterlupin – Lupinus polyphyllus

Invasiv främmande art som ingår i den nationella förteckningen

Blomsterlupin ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. Invasiva främmande arter som ingår i den nationella förteckningen får inte släppas ut i miljön, importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder, förfogas, födas upp eller odlas, transporteras, vidarebefordras, säljas, marknadsföras eller överlåtas.

Det är omöjligt att helt stoppa blomsterlupinens segertåg men det finns goda grunder för att dämpa utbredningen. Man trodde länge att blomsterlupinen hålls på vägrenar och gårdsplaner och inte kan sprida sig till naturen. Men redan för flera år sedan observerades tecken på utbredning till naturen och det finns all anledning att misstänka att arten även kan sprida sig till ängar och lundar. Arten har ofta observerats på växtplatser för hotade ängsväxter. Arter som är i fara på grund av blomsterlupinen är den sårbara (VU) skogsklockan (Campanula cervicaria) samt de starkt hotade (EN) arterna ängsgentiana (Gentianella amarella) och rutlåsbräken (Botrychium matricariifolium).

Att blomsterlupinen breder ut sig längs vägarna är inte heller problemfritt. Allteftersom man slutat använda sådana slåtter- och betesmetoder som hörde till det traditionella jordbruket, har ett flertal växter och insekter som är typiska för ängar och betesmarker minskat radikalt. En stor del av dessa har hittat en fristad längs öppna, torra och näringsfattiga vägrenar och vägvallar. Dessutom binder blomsterlupinens rotknölar kväve ur luften, vilket övergöder växtplatsen. Kraftigt växande arter klarar sig på näringsrika växtplatser, medan ängsväxter och insekter som lever på sådana blir tvungna att vika undan. Blomsterlupinen konkurrerar också om pollinerare med de ursprungliga växterna. Blomsterlupinens pollen innehåller en giftig alkaloid, lupanin, som kan ha negativa konsekvenser för humlornas reproduktion.  

Blomsterlupinen påverkar de lokala populationerna av dagfjärilar eftersom den inte duger för larverna och inte heller som föda för vuxna fjärilar. Den har observerats orsaka minskning i totalmängden av insekter och ha negativa effekter särskilt på skalbaggar, tvåvingar, fjärilar och myror.

Den försämrar också kulturlandskapets värden i och med att den erövrar utrymme av ängar och gamla prydnadsväxter i kulturmiljöerna. På senare år har den till och med börjat breda ut sig till sandbottnade tallmoar. Blomsperlupinen kan till och med orsaka skada på skogsföryngring genom att kväva trädplantor.

Blomsterlupinen innehåller alkaloider och är därför giftig.

Lupinen sprider sig effektivt med fröna, som har lång grobarhet. Det är mycket svårt att utrota växten eftersom nya plantor växer fram ur jordens fröreserv under flera års tid. Att utrota blomsterlupinen kräver långsiktighet och bekämpningsarbetet tar flera år i anspråk.

Det lönar sig att klippa av eller slå ner blomställningen genast efter blomningen, innan fröna mognar. På det sättet kan blomsterlupinen inte sprida sig. Regelbundennedskärning vid basen som repeteras 2-4 gånger under tillväxtperioden försvagar växtens livskraft med tiden. Den bästa första slåttertiden är tidig sommar när beståndet är i full blomma, innan frökapslarna har utvecklats. Om blomsterlupinen redan har satt mogna frön är det för sent att påbörja bekämpningen. De mogna baljorna är bruna, hårda och innehåller bruna lösa frön. Slåtteravfallet bör avlägsnas för undvikande av övergödning. Speciellt för vidsträckta bestånd är slåtter ofta den enda bekämpningsmetoden.

Om blomsterlupinerna är få lönar det sig att gräva upp dem en och en med rot. Den mångåriga blomsterlupinen har en pålrot och till all lycka kan den inte sprida sig vegetativt med utlöpare. Grävandet söndrar markytan och nya frön kommer till ytan och gror. Därför kan blomsterlupinen inte utrotas på en gång.

Slåtteravfall som inte innehåller frön kan komposteras i en hög på växtplatsen. Med att täcka högen med plast eller en presenning kan man säkra att växterna inte fortsätter att utvecklas. Om växtrester innehåller frön, packa avfallet i plastpåsar och sortera som brännbart avfall. Uppgrävd jordstock och rötter som inte innehåller frön kan torkas och därefter komposteras.

Bekämpningsarbetet bör upprepas i flera års tid eftersom fröreservet i jorden kan växa till nya lupinskott under flera år framöver.

Det är förbjudet att importera, föda upp eller odla, sälja eller på annat sätt inneha en art som ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. En sådan art får inte släppas ut i miljön.

Köp eller odla inte denna invasiva främmande art. Det är också förbjudet att beställa blomsterlupin från webbutiker. Blomsterlupin får inte vidarebefordras. Utrota främmande arter från din trädgård och behandla trädgårdsavfall så att fröer eller växtdelar inte överlever eller sprids. Se till att arten inte sprider sig med jorden heller. Föredra inhemska eller sparsamt spridande växter i din egen trädgård.

Professionella aktörer har en skyldighet att förhindra spridning av blomsterlupin och dess frön och andra reproduktiva växtdelar utanför området under dess kontroll, till exempel med jord, mark och andra växter.