Svarthuvad snigel – Krynickillus melanocephalus

Invasiv främmande art som ingår i den nationella förteckningen

Den svarthuvade snigeln ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. Invasiva främmande arter som ingår i den nationella förteckningen får inte släppas ut i miljön, importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder, förfogas, födas upp eller odlas, transporteras, vidarebefordras, säljas, marknadsföras eller överlåtas.

Nyare forskning tyder på att den svarthuvade snigeln, när den förekommer i stort antal, kan orsaka skador på andra arter och den biologiska mångfalden. Dessutom kan de också utgöra en risk för människors hälsa genom att sprida sjukdomar. Därför har ägaren och innehavaren av en fastighet en omsorgsplikt gentemot svarthuvad snigel. Ägaren eller innehavaren av en fastighet måste vidta rimliga åtgärder för att utrota eller begränsa spridningen av en invasiv främmande art som ingår i den nationella förteckningen på fastigheten, om förekomsten eller spridningen av den invasiva främmande arten kan orsaka betydande skada på den biologiska mångfalden eller en risk för hälsa eller säkerhet.

Det är först på senare år som den svarthuvade snigeln har spridit sig till Skandinavien och norra Centraleuropa. Som ett resultat av detta vet vi lite om dess ekologi och påverkan i dess nordliga utbredningsområde. Även om det för närvarande finns lite forskning om den svarthuvade skogssnigelns inverkan på inhemska arter och biologisk mångfald, gör sniglarnas rikliga förekomst negativa konsekvenser sannolika. Svarthuvad snigel kan utgöra ett betydande hot mot andra arter, särskilt i friska lundar och andra livsmiljöer vid vattendrag som den föredrar. Den svarthuvade snigeln har liknande spridningsmönster och olägenheter som mördarsnigeln och bör därför behandlas på samma sätt. Båda arterna förekommer i massor, reproducerar och sprider effektivt,

orsakar skador på människor samt skördeskador i trädgårdar och för jordbruket. Det finns fortfarande ett begränsat antal populationer av svarthuvad snigel i Finland och effektiva bekämpningsåtgärder måste vidtas snabbt för att förhindra spridning av arten.

I de flesta fall kan man bekämpa artens utbredning med rätt så små åtgärder. I värsta fall kan det emellertid krävas att stora mängder jordmassa behandlas i syfte att förinta snigelbeståndet.

Blötdjur har ett utvecklat nervsystem och förmodligen förmågan att känna smärta. Eftersom djurskyddslagen inte tillåter att djur utsätts för onödigt lidande måste sniglarna avlivas så snabbt som möjligt. Effektiva och rekommenderade avlivningsmetoder är att klippa snigelns huvud i längdriktningen mellan tentaklerna med en sax, så att nervringen i huvudet skärs av, eller att krossa snigelns huvud med tillräcklig kraft, till exempel med en sten på en hård yta, så att effekten blir så stor som möjligt. En annan rekommenderad metod är att bedöva snigeln i en mild (5 %) och avsluta med en stark alkohollösning (till exempel denaturerad sprit, etanolhalt över 80 %). Sniglar kan också avlivas på samma sätt som kräftor, genom att en efter en släppas ner i kokande vatten, som hela tiden ska koka kraftigt. Alternativt kan en stor mängd kokande vatten (minst dubbelt så mycket) hällas över sniglarna. En 10-procentig lösning av ättiksprit eller frysning har också använts för att stoppa sniglar, men rekommenderas inte. Salt eller andra lågpotenta gifter bör inte användas. Sniglar bör inte heller begravas levande eller skäras tvärs över, eftersom detta kan leda till att den främre delen överlever. Döda sniglar ska förpackas väl och skickas med det blandade avfallet till förbränning.

På odlingsmarker samt i trädgårdar och växthus kan man bekämpa svarthuvad snigel med hjälp av järnfosfatpreparat. Det finns även produkter med nematoder för biologisk bekämpning. Vissa preparat säljes även för konsumenter.

I stora områden som förorenats av svarthuvade sniglar ska marken skalas till ett djup av 10 cm. Den jord som frigörs ska grävas ner i en grop eller dumpas i högar. Gropen och högarna täcks med ett tjockt lager jord. Ett 0,5 meter tjockt lager torde räcka. Trampa på täckjorden så att den blir tät. Ett tjockt och tätt jordlager förhindrar sniglar som är under utveckling att ta sig upp till markytan. Även järnfosfatpreparat ska användas på området.

Det är viktigt att eliminera alla svarthuvade sniglar som påträffas på gårdsplaner, trädgårdar och offentliga platser. Dessutom rekommenderas det att ordna bekämpningstalkon.

Om svarthuvad snigel har påträffats i området lönar det sig att hålla vegetationen på gräsmattan och gårdsplanen låg och vårdad. Då kommer sniglarna inte att hitta skydd mot torka. Det är också bra att bränna löv- och rishögar och på det sättet förstöra lämpliga övervintringsplatser.

Sniglarna kan övervintra i trädgårdskomposter eller i öppna kompostlimpor. Om sniglar observeras, kan man strö kalk över komposten. Upprepad användning av kalk suger vätska ur sniglarna. Kalkning av kompost bör begränsas endast till bekämpning av mördarsnigeln, eftersom riklig kalkning stör kompostens mikroorganismer. En måttlig mängd kalk brukar dock främja komposteringsprocessen, så små mängder är inte skadliga. I områden där mördarsnigeln förekommer i stora mängder bör man undvika öppna komposter. I slutna snabbkomposter trivs sniglarna inte.

När man bekämpar svarthuvad snigel ska man ägna särskild uppmärksamhet åt att arten inte sprider sig till omgivningen. Det är viktigt att hindra spridning med plantor, trädgårdsavfall och schaktjord. Jordmaterial, lövhögar, komposter eller växter får inte flyttas från områden där det förekommer svarthuvade sniglar. På det sättet kan man förhindra att arten breder ut sig till nya områden.

Professionella aktörer har en skyldighet att förhindra spridning av svarthuvad snigel med jord, mark och växter.

Det är förbjudet att importera, föda upp eller odla, sälja eller på annat sätt inneha en art som ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. En sådan art får inte släppas ut i miljön.