Bisam – Ondatra zibethicus

Bisamen är en stor gnagare som väger lite över ett kilo och tillhör familjen hamsterartade gnagare (Cricetidae), liksom våra inhemska sorkar. Bisamen kommer ursprungligen från Nordamerika. Den simmar och dyker mycket väl. Den trivs vid åar, insjöar och dammar. Arten är aktiv i skymningen och på natten, men särskilt under våren kan den röra sig även dagtid.

Bisamen bygger hyddor av vattenväxter till vintern. På sommaren gräver den hål i strandbrinken där den lever. Honan kan föda 1–3 kullar om året och varje kull har 4–5 ungar. Bisamen kan leva upp till tre år i naturen. Dess favoritföda tillhör gräs, sjöfräken och vass samt fiskar, groddjur, musslor och insekter.

Bisamen är brun till färgen och den har en lång, rund svans (inte bred och platt såsom bävern). Den har simhud mellan tårna på bakfötterna. Bisamen (längden med svansen 40–67 cm, vikten 600–2000 g) är betydligt mindre än bävern, men klart större än vattensorken.

Arten kommer från Nordamerika där den har en vid utbredning från Alaska och Kanada ända till norra Mexiko. Den introducerades i naturen i Europa för första gången söder om Prag år 1905.

De första individerna infördes till Finland från Tjeckoslovakien år 1922, för att användas som pälsdjur i Österbotten. Under följande år importerades fler från Tyskland och Nordamerika. Allt som allt inplanterade ca 1100 individer till nästan 300 orter runt Finland. År 1960 hade den följaktligen spridit sig till hela landet – med undantag av nordligaste Lappland. Bisamen spridde sig från oss till Sverige runt 1945 och till Norge i slutet på 1950-talet. Numera förekommer arten här och där även i norra Lappland.

I Sverige sprider sig bisamen mot söder med hastigheten 3–10 kilometer per år, och den har redan nått Sundsvalltrakten i mellersta Sverige.

Bisamen var talrik i Finland fram till 1980-talet, ställvist ända till 1990-talet. Då kunde man se dess hyddor överallt vid frodiga stränder, bland annat på stränder och dammar i Helsingfors. Sedan minskade arten rejält. Orsaken till detta är inte känd. På sistone har populationen återhämtat sig en aning. Veterligen förekommer arten fortfarande i hela landet.

Invasiv främmande art av unionsbetydelse

Bisamen har klassificerats som invasiv främmande art av unionsbetydelse. Invasiva främmande arter av unionsbetydelse får inte importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder. En sådan art får inte släppas ut i miljön, förfogas, födas upp eller odlas, transporteras, vidarebefordras, säljas, marknadsföras eller överlämnas till någon.

I Mellaneuropa har bisamen orsakat skador genom att gräva hål i jorddammar, järnvägsbankar och vallar av fiskeodlingsbassängar. Den har varit särskilt problematisk i Nederländerna, där havet är ett hot. Hos oss har arten inte varit till stor skada. När populationen expanderade snabbt mellan 1950- och 1970-talet, tog bisamen sig också till karga miljöer där dess påverkningar till vegetationen har varit långvariga. Bisam äter gärna sjöfräken och vass. På senaste tiden har sjöfräken minskat ordentligt på många sjöar, och man har resonerat att bisamen kan ha varit orsaken.

På frodiga platser kan bisamen däremot öka mångfalden genom att den gör öppningar till täta sjöfräkenbestånd. Många vattenväxter kan sedan kolonisera sådana öppningar och området kan utveckla till en mosaikartad livsmiljö som gynnar även många djur.

De bestämmelser i jaktlagen och -förordningen som gäller ofredade djur tillämpas i regel på fångst och eliminering av bisamen och andra främmande arter. Det krävs inget jaktkort för att fånga främmande djurarter. Djur får dock fångas endast om man känner till lagens krav och kan handla enligt kraven. Jägaren måste också med säkerhet identifiera den jagade djurarten och känna till vilka fångstredskap och fångstmetoder är tillåtna. Ett djur ska alltid avlivas smärtfritt och så fort som möjligt. Endast personer med tillräckliga kunskaper och färdigheter får avliva djur. Fångsten eller elimineringen får inte heller orsaka risk för människor, husdjur eller vilt. Att bryta mot bestämmelserna är straffbart.

Bisamen var en gång i tiden ett betydande viltdjur, med årliga bytet på 150 000–250 000 djur, och under toppåret 1955 till och med 600 000 djur. Sedan dess har bytesmängderna minskat påtagligt. Under 2018 var bytet 4900 djur enligt jaktstatistikerna och under 2019 endast 300 individer.

Det är förbjudet att importera, föda upp, sälja eller på annat sätt inneha en art som ingår i unionsförteckningen. En sådan art får inte släppas ut i miljön.

Rapportera eventuella observationer i naturen: Anmälningsblankett för främmande däggdjur

• CABI factsheet: Ondatra zibethicus (muskrat)
• Invasive Arter i Sverige: Bisamråtta
• WIKIPEDIA: Piisami, Bisam, Muskrat

Julkaisuja:

• Artimo A. 1960. The dispersal and acclimatization of the muskrat, Ondatra zibethicus (L.), in Finland. Riistatieteellisiä julkaisuja 21. 101 sivua. Saatavissa: http://goo.gl/2t0lwn
• Danell, K. 1979. Reduction of aquatic vegetation following the colonization of a northern Swedish lake by the muskrat, Ondatra zibethica. Oecologia 38: 101–106. Saatavana: http://www.jstor.org/stable/4215769
• Directorate-General for Environment (European Commission). 2020. Identification of invasive alien species of Union concern in the field. doi:10.2779/079616.
• Holmala, K. & Kauhala, K. 2019. Piisami – Levinneisyys, haitat ja hallintakeinot. Teoksessa: Huusela-Veistola, E., Holmala, K., Hyvönen, T., Kauhala, K., Ryttäri, T., Tuhkanen, E.-M. & Urho, L. 2019. Ehdotus haitallisten vieraslajien hallintasuunnitelmaksi ja leviämisväyliä koskevaksi toimintasuunnitelmaksi.
• Lehtiniemi, M., Nummi, P. & Leppäkoski, E. 2016. Jättiputkesta citykaniin – Vieraslajit Suomessa. Docendo.
• Nummi, P., Väänänen, V-M. & Malinen, J. 2006 Piisamin laidunnus – vierasherbivori vaikuttaa kasvillisuuteen ja selkärangattomiin. Suomen Riista 52: 7–18.
• Pöysä, H., Elmberg, J., Gunnarsson, G., Holopainen, S., Nummi, P. & Sjöberg, K. 2017. Habitat associations and habitat change: seeking explanation for population decline in breeding Eurasian wigeon Anas Penelope. Hydrobiologia 785: 207–217. http://dx.doi.org/10.1007/s10750-016-2922-4
• Väänänen, V-M. 2005. Piisami – kosteikkokasvillisuuden aukottaja. Teoksessa Nummi, P. & Väänänen, V-M. (toim.), Jahtimailla 2. Riistanisäkkäät. Weilin+Göös.