Sibirisk jordekorre lever i skogar, särskilt på kalhyggen, på skogsöar på stäppen och i buskage längs floder. Den föredrar barr- och blandskogar med riklig markvegetation. I Europa lever sibirisk jordekorre även i lövskogar och parker. Den äter frön, nötter, knoppar på träd, svampar, bär och spannmål. Den gör skydds- och boplatser i gropar men kan också använda håligheter i träd eller byggnader.

Jordekorrarna blir könsmogna vid 8–11 månader. I norr får de bara en kulle om året, men i sydligare regioner kan de få två kullar. Hur länge snötäcket varar och hur mycket föda som finns att tillgå inverkar på antalet kullar. Löptiden infaller på vårvintern. Honan visar att hon är i brunst genom att avge ett öronskärande pip. Om ingen parning har skett upprepas brunsten ungefär två veckor senare. Honan är dräktig i ungefär en månad och föder i fångenskap i medeltal 4,4 ungar (2–13). Ungarna är hårlösa och blinda. Honan diar ungarna 1,5–2 månader. Snart därefter lämnar ungarna det revir de föddes i.

Sibirisk jordekorre rör på sig dagtid. Den vaknar tidigt, är aktivt sysselsatt hela dagen och drar sig på kvällen tillbaka till sitt bo för att sova. På hösten börjar den samla vinterförråd. I kindpåsarna kan den bära på 9 g frön, spannmål och svampar i taget till förrådet. Allteftersom kvällarna blir mörkare sover den litet längre varje dag. I kalla regioner ligger den i dvala hela vintern, dvs. 6–7 månader (från oktober till början av april). I milda regioner varar dvalan 4–5 månader. Dvalan börjar i allmänhet innan temperaturen går på minus eller marken täcks av snö. Jordekorren vaknar ibland på vintern för att äta ur sitt förråd. Arten ligger i dvala oavbrutet i högst nio dagar.

Sibirisk jordekorre – Tamias sibiricus