Östlig rävekorre (Fox squirrel) – Sciurus niger

Östlig rävekorre är den största ekorrarten i Nordamerika.  Den lever i många slags livsmiljöer, såsom öppna skogsmarker och tallskogar, övergångszoner mellan skog och prärie samt jord- och skogsbruksmarker. Den påträffas även i skogar kring älvar, i utkanten av städer och i parker. Ollon och frön är den viktigaste födan under hela året. Östlig rävekorre äter också knoppar, hängen och blommor på träd (på vintern och våren), frukt, bär, insekter och spannmålsväxter. Dessutom känner man till att arten också äter animalisk föda, såsom fåglar och fågelägg samt döda fiskar. Kannibalism har rapporterats.

Honorna kan föröka sig redan vid åtta månader men får vanligtvis den första kullen först när de blivit över ett år gamla. Två kullar per år är typiskt för arten. Honan föder två till fem ungar. Antalet ungar varierar stort mellan åren. Ungarna är hårlösa och blinda. Honan diar dem i två till tre månader. Unga individers vandring för att breda ut sig kulminerar på hösten.

Dygnsaktiviteten uppvisar skillnader beroende på årstiden. Från våren till hösten är arten aktiv strax efter solnedgången och strax innan solen går upp (två aktivitetstoppar). På vintern är den aktiv endast mitt på dagen (en aktivitetstopp). Honorna och hanarna lever inom egna revir. Vuxna honor, som i många fall aktivt försvarar kärnan av reviret, utgör den mest betydande faktorn för den lokala tätheten. De övriga delarna av reviret överlappar med andra individer.

En fullvuxen östlig rävekorre väger ca 0,5–1,3 kg. Kroppen är 45–69 cm lång och den yviga svansen är 20–33 cm. Arten uppvisar ingen könsdimorfism. Pälsens färg varierar stort i olika delar av förekomstområdet. Vanligtvis är ryggen gråaktig med en skiftning i brungult eller orange. På buksidan varierar färgen från ljus till kanelbrun, men rödaktiga nyanser förekommer också allmänt. Av arten känner man till 10 underarter.

Ursprung, utplantering och utbredning i Europa

Den östliga rävekorrens utbredningsområde täcker största delen av östra och mellersta Nordamerika och sträcker sig till en liten del av södra Kanada och nordöstra Mexiko (längs floden Rio Grande och dess bifloder). Arten har också utplanterats i flera delstater i västra Förenta staterna och i två provinser i Kanada (Brittiska Columbia och Ontario). Alla kända utplanteringar (42) har gjorts i Förenta staterna eller Kanada.

Man känner inte till att det skulle finnas naturliga populationer i Europa. I Europa hålls östlig rävekorre som sällskapsdjur. Försäljningsannonser har funnits på webbplatser i Danmark, Österrike, Tyskland och Holland.  År 2009 införde Holland förbud mot att handla med och hålla östlig rävekorre.

Spridningsvägar och anpassning till Finland

De populationer som finns närmast Finland finns i Nordamerika. Det är osannolikt att arten på egen hand skulle sprida sig till vårt land.

Invasiv främmande art av unionsbetydelse

Östlig rävekorre har klassificerats som invasiv främmande art av unionsbetydelse. Invasiva främmande arter av unionsbetydelse får inte importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder. En sådan art får inte släppas ut i miljön, förfogas, födas upp eller odlas, transporteras, vidarebefordras, säljas, marknadsföras eller överlämnas till någon.

Med främmande arter avses växter, djur eller andra organismer som människan oavsiktligt eller avsiktligt har introducerat utanför artens naturliga utbredningsområde. Arter som på naturlig väg sprider sig till Europa till exempel till följd av det varmare klimatet, är invaderande arter, och bestämmelserna om främmande arter rör alltså inte dem.

I sitt ursprungliga utbredningsområde orsakar den östliga ekorren skada på tallar, fruktträd och spannmålsväxter samt i trädgårdar och på telefon- och elledningar. Skadorna är vanligtvis mycket lokala.

På vissa utplanteringsområden har man misstänkt att östlig rävekorre på grund av konkurrensen har skadliga effekter för de ursprungliga ekorrarterna, särskilt i parkområden i städer.

Den viktigaste bekämpningsåtgärden är upplysning om riskerna så att sällskapsdjur inte kommer åt att rymma eller släpps ut i naturen. Enligt EU:s förordning om importförbud är det förbjudet att importera levande individer av östlig rävekorre till EU.

I Förenta staterna har man försökt begränsa populationerna av östlig rävekorre genom att skjuta eller fånga dem med fällor. I en del regioner har östlig rävekorre klassificerats som skadegörare och då behövs ingen jaktlicens för att döda den.

Dessa arter har definierats som invasiva främmande arter i hela EU. Därför är det förbjudet att importera, föda upp, sälja, hålla på annat sätt eller släppa ut dessa arter i miljön.

Skaffa inte östlig rävekorre och låt inte arten komma ut i naturen. Ägaren får behålla ett sällskapsdjur som man haft redan innan arten togs in i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen ända tills djuret dör av naturliga skäl. Ägaren måste se till att djuren inte förökar sig eller sprider sig i miljön. Du får inte överlåta djuret vidare.

Rapportera eventuella observationer i naturen: Anmälningsblankett för främmande däggdjur

Koprowski, J. L. 1994. Sciurus niger. Mammalian Species, 479: 1-9. DOI: http://dx.doi.org/10.2307/3504263

Linzey, A.V., Timm, R., Emmons, L. & Reid, F. 2008. Sciurus niger. The IUCN Red List of Threatened Species 2008: e.T20016A9134131. http://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2008.RLTS.T20016A9134131.en. Downloaded on 08 March 2016.

UNEP-WCMC. 2010. Review of Callosciurus erythraeus and Sciurus niger. UNEP-WCMC, Cambridge.  http://ec.europa.eu/environment/cites/pdf/reports/Callosciurus_erythraeus_Sciurus_niger.pdf