Det ursprungliga utbredningsområdet av kinesisk muntjak omfattar de sydöstra delarna av Kina. Arten har introducerats i England (där den fortfarande förekommer) och Frankrike (där den inte längre förekommer) (Grubb 2005). Arten kan också ha introducerats i Nederländerna och Belgien under 1990-talet. Under 2022 har det förekommit enstaka observationer av kinesiska muntjaker i Irland, Belgien och Danmark, samt flera observationer i Georgien.

I England finns kinesiska muntjaker både i fångenskap och i vilt tillstånd på grund av avsiktliga introduceringar. Populationen har vuxit i vilt tillstånd sedan 1920-talet, och artens utbredningsområde har expanderat med i genomsnitt 1 km per år. Storleken på den reproducerande populationen uppskattas till så mycket som 250 000 individer. Den kinesiska muntjaken har spridit sig över södra England, södra Skottland, Wales och Irland. Som tätast överstiger tätheten 100 individer per km2. 

De populationer som ligger närmast Finland finns i England, så det är osannolikt att arten skulle sprida sig till vårt land på egen hand. Arten skulle troligen inte tåla vårt klimat särskilt bra, men under milda vintrar skulle den kunna överleva med hjälp av matningar i de sydligaste delarna av Finland. I England har arten redan kunnat utvidga sitt utbredningsområde till kallare områden (södra Skottland och Irland). Arten har visat sig ha en hög dödlighet under långa och kalla vintrar. 

Kinesisk muntjak (Muntjac deer) – Muntiacus reevesi