Sikahjort (japaninhirvi, japaninpeura) – Cervus nippon
- Översikt
- Bilder
- Identifiering
- Biologi
- Taksonomi
- Förekomst
- Prov
- Främmande arter
Kartan visar observationer av denna taxonen, men den får inte användas som en utbredningskarta.
- Totalt rutter
Kartan visar observationer av denna taxonen, men den får inte användas som en utbredningskarta.
Ursprung och helhetsutbredning
Sikahjortens naturliga utbredningsområde är Östasien, där den förekommer i Japan, Taiwan, Kina, Ryssland, Korea och Vietnam. Den är mycket vanlig i Japan och har stabila populationer i Ryssland och Taiwan, men andra inhemska populationer är små och hotade.
Sikahjortar introducerades i olika delar av världen under 1800- och 1900-talen, bland annat i USA och Nya Zeeland. I Europa introducerades den i Storbritannien och många länder på den europeiska kontinenten, såsom Frankrike, Tyskland, Polen, Danmark, Litauen, Ryssland och Ukraina. De sikahjortar som befinner sig närmast Finland finns i Ryssland och de baltiska länderna (men tillgängliga uppgifter är osäkra). Sikahjortar introducerades också på Karelska näset, där det fanns nästan 1 000 individer före Sovjetunionens sammanbrott. Observationer av ”kronhjortar” i sydöstra Finland på 1980-talet var troligen sikahjortar som kommit från Karelska näset. Efter Sovjetunionens sammanbrott jagades populationen snabbt till utrotning. Det är möjligt att en liten population finns kvar.
Diagrammet visar den tidsmässiga fördelningen av observationer, vilket inte är detsamma som artöverväxt/nedgång.
Följande biotopdata har registrerats för observationer av denna taxon