Tvättbjörn (supi) – Procyon lotor

Tvättbjörnen simmar gärna och är en skicklig klättrare. Den är mycket anpassningsbar allätare som kommer tillrätta även i stadsmiljö. Beståndet kan vara mycket stort särskilt i städer. Honorna föder i medeltal fyra ungar, de flesta redan vid ett års ålder. Vid gynnsamma förhållanden kan beståndet således växa snabbt.

Tvättbjörnen har ett brett huvud, stora ögon och avsmalnande nos. Kring masken finns vita pälshår som utgör en klar kontrast mot masken. Färgen varierar från grå till röd och nästan svart. Benen är ganska ljusa, medan mårdhunden har mörka ben. I spåren syns fem tunna tår och långa naglar. Kroppslängd: 48–70 cm, svans: 20–26 cm, vikt: 4–10 kg, i medeltal 8 kg. Hanarna är större än honorna.

Tvättbjörnens tjocka svans har tydliga ränder på tvären. Tvättbjörnen lagrar fett i svansen för vintern, och därför är svansen betydligt tjockare på hösten än på sommaren.

Tvättbjörnen påminner i hög grad om mårdhunden (Nyctereutes procyonoides): de är ungefär lika stora och bägge har en svart mask kring ögonen och oftast en gråaktig päls.

Tvättbjörn eller mårdhund?

• Tvättbjörnen har längre ben och ser högre ut jämfört med mårdhunden. Mårdhunden har kortare ben och är mer kompakt.
• Tvättbjörnen är vig och klättrar skickligt. Mårdhunden är tjock och långsam.
• Tvättbjörnen använder sina främre tassar vid födosök och medan den äter. Mårdhunden kan inte ta ett grepp i matbiten med sina främre tassar.
• Tvättbjörnens ben är rätt ljusa medan mårdhundens ben är mörka.
• Tvättbjörnens svans har vanligen fem tydliga tvärränder. Observera att mårdhundens svans och päls kan också se lite randiga ut.
• Tvättbjörnens spår har fem tunna tår och långa naglar. Främre tassens spår är 7 cm lång, bakre tassens 9 cm. Mårdhundens spår är kortare (4–5,5 cm) och rundare, och i den syns fyra tår och korta naglar.

Den nordamerikanska tvättbjörnen har importerats till Europa och Asien för att användas som pälsdjur och också som vilt. I Europa förekommer den bland annat i Tyskland, Frankrike och Danmark. Det finns inga bekräftade observationer av tvättbjörnen i Finland.

Invasiv främmande art av unionsbetydelse

Tvättbjörnen har klassificerats som invasiv främmande art av unionsbetydelse. Invasiva främmande arter av unionsbetydelse får inte importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder. En sådan art får inte släppas ut i miljön, förfogas, födas upp eller odlas, transporteras, vidarebefordras, säljas, marknadsföras eller överlämnas till någon.

Tvättbjörnen är en allätare som äter både vegetabilisk och animalisk föda och dito avfall. Tvättbjörnen simmar gärna och söker ofta föda på stränder. På det sättet kan den minska fågel- och grodbestånden samt fånga vattendjur. Den är också en skicklig klättrare, även om den oftast äter på marken.

Tvättbjörnen kan bära och sprida ett flertal sjukdomar och parasiter, av vilka en del kan smitta vilda djur och husdjur och en del är zoonoser, dvs. kan också smitta människor. Tvättbjörnen kan t.ex. sprida rabies, leptospiros, valpsjuka och parasitmasken Baylisascaris procyonis (spolmask hos tvättbjörnar), som även kan ge människan en fatal sjukdom. Parasiternas ägg finns i tvättbjörnarnas avföring. Tvättbjörnen har ”toaletter” där den uträttar sina behov och sådana kan det finnas av både på gårdsplaner och i byggnader. Därför kan parasitägg behålla sin smittförmåga utomhus till och med i flera år. Särskilt barn löper risk för att bli smittade av tvättbjörnens ”toaletter”. Tvättbjörnar med spolmask förekommer förutom i ursprungsområdena i Amerika även i Europa. I Tyskland är prevalensen av parasiten hög bland tvättbjörnarna.

Tvättbjörnen kan även ha andra socioekonomiska effekter än att den sprider sjukdomar och parasiter eftersom den har urbaniserats och inte längre är just alls rädd för människan. Den slår sig gärna ner i byggnader och kan därmed ge upphov till störning. Den kan smutsa ner olika platser när den väljer ställen att ha avföring på – i trädgården eller kanske på vinden. Den kan också öppna sopkärl och sprida ut avfallet. Vidare kan tvättbjörnen orsaka skada för odlingar och fruktträdgårdar.

Tvättbjörnen förekommer inte i Finland. Det viktigaste är att förhindra att tvättbjörnar importeras till Finland. Tvättbjörnar får inte importeras för att hållas som sällskapsdjur och djurparker som redan har tvättbjörnar bör se till att dessa inte kan rymma ut i naturen.

De bestämmelser i jaktlagen och -förordningen som gäller ofredade djur tillämpas i regel på fångst och eliminering av tvättbjörnen och andra främmande arter. Det krävs inget jaktkort för att fånga främmande djurarter. Djur får dock fångas endast om man känner till lagens krav och kan handla enligt kraven. Jägaren måste också med säkerhet identifiera den jagade djurarten och känna till vilka fångstredskap och fångstmetoder är tillåtna. Ett djur ska alltid avlivas smärtfritt och så fort som möjligt. Endast personer med tillräckliga kunskaper och färdigheter får avliva djur. Fångsten eller elimineringen får inte heller orsaka risk för människor, husdjur eller vilt. Att bryta mot bestämmelserna är straffbart.

Denna art har definierats som en invasiv främmande art i hela EU. Därför är det förbjudet att importera, odla, sälja, hålla på annat sätt eller släppa ut arten i miljön.

Skaffa inte tvättbjörnen och låt inte arten komma ut i naturen. Ägaren får behålla ett sällskapsdjur som man haft redan innan arten togs in i unionsförteckningen eller den nationella förteckningen ända tills djuret dör av naturliga skäl. Ägaren måste se till att djuren inte förökar sig eller sprider sig i miljön. Du får inte överlåta djuret vidare.

Rapportera eventuella observationer i naturen: Anmälningsblankett för främmande däggdjur

• CABI: Procyon lotor (raccoon) https://www.cabi.org/isc/datasheet/67856
• Förslag till namn på finska (Nisäkäsnimistötoimikunta): Supi
• GB non-native species secretariat: Raccoon, Procyon lotor
• Global Invasive Species Database: Species profile: Procyon lotor. 

Beltrán-Beck, B., García, F. J. & Gortázar, C. 2012. Raccoons in Europe: disease hazards due to the establishment of an invasive species. European Journal of Wildlife Research 58: 5−15.

Hadidian, J., Prange, S., Rosatte, R., Riley, S.P.D. & Gehrt, S.D. 2010. Raccoons (Procyon lotor). In: Gehrt, S.D., Seth, S.P.D. & Cypher, B.L. (eds.), Urban Carnivores. Ecology, conflict, and conservation. Johns Hopkings University Press, Baltimore: pp. 35−47.  (ISBN: 978-0-8018-9389-6)

Larivière S. 2004. Range expansion of raccoons in the Canadian prairies: review of hypotheses. Wildlife Society Bulletin 32: 955–963. or at  BioOne

Prange, S., Gehrt, S.D. & Wiggers, E.P. 2003. Demographic factors contributing to high raccoon densities in urban landscapes. Journal of Wildlife Management 67: 324−333. 

Vos, A., Ortmann, S., Kretzschmar, A.S., Köhnemann, B. & Michler, F. 2012. The raccoon (Procyon lotor) as potential rabies reservoir species in Germany: a risk assessment. Berliner und Münchener Tiärztliche Wochenschrit 125: 228−235. PDF

Winter, M. 2009. Procyon lotor (Linnaeus), raccoon (Procyonidae, Mammalia). Drake, J. A. (ed.), Daisie: Handbook of Alien Species in Europe. Springer, Berlin: 368.