Mink – Neogale vison

Den nordamerikanska minken importerades till Fennoskandien och Finland på 1920-talet för att användas som pälsdjur. Arten spred sig snabbt till naturen och i Finland gjordes de första observationerna av arten i det fria år 1932. På några årtionden bred den ut sig så gott som till hela Fennoskandien. Minkens snabba utbredning och ökning förklaras delvis av de utplanteringar som ryssarna gjorde i Karelen och på Kolahalvön mellan åren 1934 och 1965. På 1940-talet påträffades minkar främst i närheten av pälsfarmar på den sydvästra och västra kusten samt i skärgården. På västkusten ökade minkarna i antal på 1950-talet, på sydkusten i början av 1960-talet och i övriga Finland först på 1960- och 1970-talen. Man kunde följa populationens utveckling bl.a. med hjälp av förfrågningar angående vilt som genomfördes i hela landet. Nuförtiden påträffas mink i hela landet ända upp i nordligaste Lappland. Den årliga bytesmängden omfattar ca 50 000 individer.