Vattenpest – Elodea canadensis

Vattenpesten är en mörkgrön, submers växt som blir 30–200 cm lång. Den växer i insjöarna i Finland och på stränderna av Östersjön. Arten trivs särskilt i alkaliska och näringsrika, grunda sjöar och vikar men växer också i långsamt strömmande åar och diken, och till och med i brackvatten. Namnet ”pest” ger en antydning om att arten är seglivad och breder ut sig snabbt: i frodiga sjöar kan den bilda massiva mattor. Arten lever i vattnet med undantag för blommorna som sticker upp ovanför vattenytan. Vattenpest övervintrar grön och börjar växa genast när isen lossnat.

Vattenpest växer i toppen och förgrenar sig kraftigt. I Europa har endast honväxter påträffats, och därför antas det att arten endast förökar sig vegetativt med delar av skott. Vattenpesten sprider sig mycket effektivt. Skott av vattenpest kan flyta och förflytta sig med vågor, ström, båtar, fartyg, fiskeredskap och sjöfåglar från ett vattendrag till ett annat.

Den klena stjälken rotar sig ifrån de greniga ledknutarna. De mjuka, trubbiga skaftlösä bladen växer i kransar med tre blad vardera kring stjälken. Bladskivan är akuminat, vanligtvis lite krokig och fint sågtandad. Arten blommar i toppen av stjälkarna med enstaka små (2–3 mm) vita blommor. Att arten skulle blomma är rätt så sällsynt hos oss.

Smal vattenpest (Elodea nuttallii), som påträffades i 2021 för första gången i Finland, är mindre än vattenpest och är starkare förgrenad (granska skillnaderna på identitetskortet). Bladen är spetsiga. Smal vattenpest är en invasiv främmande art av unionsbetydelse. 

Vattenpest skiljer sig något från den mindre arten höstlånke (Callitriche hermafroditica) bl.a. i det att vattenpestens blad sitter i kransar om tre, medan höstlånken alltid har två motsatta blad och de blad som sitter på leder efter varandra går i kors. Bladspetsarna har också avvikande form: höstlånkens blad har en något urnupen spets.

Vattenpesten härstammar från Nordamerika. Den kom till Europa år 1836. Arten importerades till Sverige år 1859 och den spred sig till Danmark och Lettland på 1870-talet. År 1884 importerades den till botaniska trädgården i Kajsaniemi i Helsingfors varifrån den började snabbt sprida sig.

I dag är vattenpesten en etablerad art i södra Finland och i de södra delarna av Mellersta Finland. Den sprider sig aggressivt i Koillismaa. Dessutom finns det förekomster runt de österbottniska landskapen, Kajanaland samt till och med i Enontekis i Lapland.

Invasiv främmande art som ingår i den nationella förteckningen

Vattenpest ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. Invasiva främmande arter som ingår i den nationella förteckningen får inte släppas ut i miljön, importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder, förfogas, födas upp eller odlas, transporteras, vidarebefordras, säljas, marknadsföras eller överlåtas.

Vattenpesten förorsakar konkurrens om näring och livsrum. Som massförekomster begränsar den tillväxt av inhemska arter eller tar över dem helt. Till exempel slingorna (Myriophyllum spp.) är känsliga mot konkurrensen från vattenpest. Massförekomsterna återkommer cykel för cykel. Perioder med snabb tillväxt och låg tillväxt följer varandra i cyklar på cirka 5–6 år.

Vattenpesten ändrar näringscykeln av vattendrag och påverkar också vattenkvaliteten. Beståndets assimileringsaktivitet höjer vattnets pH, men nedbrytning av död biomassa förbrukar syre, vilket i sin tur gör att vattnets pH minskar. Sådana här drastiska variationer i pH som vattenpesten förorsakar kan påverka kräftor, fisk och zooplankton. Minskning av syre i vatten kan också orsaka syreutarmning på vintern. Dessutom kan en sänkning i vattnets pH frigöra fosfor från botten, vilket resulterar i eutrofiering.

Stora bestånd av vattenpest hindrar all användning av vattendrag, såsom båtliv, fiske och badning. Värdet av vattenområdet eller strandtomten kan minskas på grund av dess förekomster. Skott av vattenpest kan förflytta sig till nya områden på naturlig väg med vågor, ström och fåglar eller med hjälp av människan med båtar, fartyg eller fiskeredskap.

Biverkningarna av vattenpest bör begränsas och spridningen förhindras så kostnadseffektivt som möjligt. Tillsvidare känner man inte till något effektivt sätt att utrota vattenpest. Därför är det viktigast att förhindra att vattenpesten sprider sig till områden där den inte förekommer sedan tidigare. Särskild uppmärksamhet bör till exempel fästas vid att fångstredskap och båtar är rena.

Vattenpesten har inga egentliga rötter och redan en liten bit av växten kan föröka sig. Därför är det svårt att utrota växten till exempel genom att slå den, och om man slår den slarvigt kan det bara förvärra situationen eftersom varje kort bit av växten kan bli en ny växt. Harvestrar och noter som samlar upp växterna kan användas för att röja submersa växter. Notdragning är ofta den mest rekommenderade metoden för att bekämpa vattenpest. Med hjälp av notdragning får man bort en stor mängd av vegetation, och på grund av att man inte behöver klippa skottarna sprider små växtbitar inte så mycket i vattendraget.

De bästa resultaten har uppnåtts när man upprepat röjningsåtgärderna flera år i rad och kombinerat olika bekämpningsåtgärder. Utnyttjandet av den borttagna växtmassan ökar lönsamheten av bekämpningen. Att minska näringsbelastningen på vattendraget är också ett beprövat sätt att begränsa massbestånd av vattenpest. För att minska de luktolägenheter som uppkommer när bestånden bryts ner har man luftat vattnet, dvs. blandat luft i vattnet, varvid syrehalten i vattnet ökat.

Rengör fiskeredskap och drag från växter och håll slagvattnet rent. Kom ihåg att vattenpest inte får släppas ut med akvarievatten i naturliga vattendrag.

I ett begränsat område kan du avlägsna vattenpest årligen. För maskinell röjning behövs en anmälan 30 dagar innan till vattenområdets ägare och NTM-centralen.

Rapportera observationer via portalen med främmande arter eller Järviwiki. Gör folk som bor på stränderna eller rör sig till sjöss medvetna om vattenpestens skadliga konsekvenser och sätten att förhindra artens utbredning.

Det är förbjudet att importera, föda upp eller odla, sälja eller på annat sätt inneha en art som ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. En sådan art får inte släppas ut i miljön.

Köp eller odla inte denna invasiva främmande art. Det är också förbjudet att beställa vattenpest från webbutiker. vattenpest får inte vidarebefordras. Utrota främmande arter från din damm eller ditt akvarium och se till att arten inte sprider sig med vatten eller jord. Föredra inhemska eller sparsamt spridande växter i din damm och i ditt akvarium.

BB Alien -projektet. Identifierings- och informationsblad för vattenpester. 

CABI. Elodea canadensis (Canadian pondweed). 

Josefsson, M. 2011. NOBANIS - Invasive Species Fact Sheet – Elodea canadensis, Elodea nuttallii and Elodea callitrichoides.

Järvi & Meri Wiki. http://www.jarviwiki.fi/wiki/Vesirutto

Karjalainen, S. M., Välimaa, A.-K., Hellsten, S. & Virtanen, E. (toim.) 2017. Vesiruton hyötykäyttö biotaloudessa – järvien riesasta raaka-aineeksi. Elodea-hankkeen loppuraportti. Suomen ympäristökeskuksen raportteja 18/2017. s. 101-112. 

Kuoppala, K. & Hellstén, S. 2020. Kanadanvesiruton levinneisyys, haitat ja hallintatoimet. Teoksessa: Huusela-Veistola ym. 2020. Ehdotus kansallisesti haitallisten vieraslajien hallintasuunnitelmaksi. Valtioneuvoston selvitys- ja tutkimustoiminnan julkaisusarja 2020:32, s. 81-96. 

Suomen ympäristökeskus SYKE. 2020. Vesikasvien poisto ja niitto.

Vesiruton energia ja ravinteet talteen (Elodea II- hanke). v. 2019-2021.