Jättegullris – Solidago altissima

Flera nordamerikanska gullrisarter har importerats till Finland för att användas som prydnadsväxter. Den vanligaste arten är kanadensiskt gullris (Solidago canadensis). Kanadensiskt gullris, jättegullris (S. altissima) och höstgullris (S. gigantea) ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. Höstgullris är sällsyntare än kanadensiskt gullris här och det finns inga bekräftade observationer av jättegullris i Finland. Dessutom förekommer förvildade artkorsningar uppfödda för trädgårdsbruk, så kallade trädgårdsgullris (S. canadensis -gruppen), som dock inte har klassificerats som invasiva främmande arter.

De nordamerikanska gullrisen är fleråriga och bildar ofta omfattande, långlivade bestånd. Förutom i hemträdgårdar och trädgårdar växer de i olika människoskapade livsmiljöer, som ödemark, längs floder, vägkanter och järnvägsspår samt övergivna odlingsmarker.

Gullrisen förökar sig både från frön och vegetativt från rhizomen. De sprider sig rikligt med frön: en enda växt kan producera över 10 000 frön med hårplym som kan spridas långa sträckor med hjälp av vinden. Gullrisens styva stjälkar förblir intakta långt in på vintern, vilket gör att fröna kan spridas längs snöytan. Skadliga gullris kan lätt spridas även med hjälp av fragment av rhizomen eller jordavfall som innehåller vegetativa växtdelar.

Det finns inga bekräftade observationer av jättegullris i Finland tills vidare.