I de flesta fall kan man bekämpa artens utbredning med rätt så små åtgärder. I värsta fall kan det emellertid krävas att stora mängder jordmassa behandlas i syfte att förinta snigelbeståndet.

Mest effektivt är det att bekämpa mördarsnigel på våren innan de individer som övervintrat hinner lägga ägg. Mördarsnigel lägger ca 20–30 ägg i taget och fortsätter äggläggningen under sommaren och hösten när det infaller fuktiga perioder. Könsmogna sniglar borde således utrotas genast på våren och alltid innan de lägger ägg.

I hemmaträdgårdar kan man samla in mördarsniglar med hjälp av grilltång för att slippa det klibbiga slemmet. På grund av risk för infektioner (listeria- och kolibakterier) lönar det sig att använda engångshandskar om man hanterar mördarsniglar. Det är effektivt att lägga ut brädstumpar eller jutesäckar på marken. Sniglarna kommer att samlas under stumparna och säckarna och då är det lätt att plocka upp dem.

Blötdjur har ett utvecklat nervsystem och förmodligen förmågan att känna smärta. Eftersom djurskyddslagen inte tillåter att djur utsätts för onödigt lidande måste mördarsniglarna avlivas så snabbt som möjligt. Effektiva och rekommenderade avlivningsmetoder är att klippa snigelns huvud i längdriktningen mellan tentaklerna med en sax, så att nervringen i huvudet skärs av, eller att krossa snigelns huvud med tillräcklig kraft, till exempel med en sten på en hård yta, så att effekten blir så stor som möjligt. En annan rekommenderad metod är att bedöva snigeln i en mild (5 %) och avsluta med en stark alkohollösning (till exempel denaturerad sprit, etanolhalt över 80 %). Sniglar kan också avlivas på samma sätt som kräftor, genom att en efter en släppas ner i kokande vatten, som hela tiden ska koka kraftigt. Alternativt kan en stor mängd kokande vatten (minst dubbelt så mycket) hällas över sniglarna. En 10-procentig lösning av ättiksprit eller frysning har också använts för att stoppa sniglar, men rekommenderas inte. Salt eller andra lågpotenta gifter bör inte användas. Sniglar bör inte heller begravas levande eller skäras tvärs över, eftersom detta kan leda till att den främre delen överlever. Döda sniglar ska förpackas väl och skickas med det blandade avfallet till förbränning.

På odlingsmarker samt i trädgårdar och växthus kan man bekämpa mördarsnigel med hjälp av järnfosfatpreparat. Det finns även produkter med nematoder för biologisk bekämpning. Vissa preparat säljes även för konsumenter.

I stora områden som förorenats av mördasniglar ska marken skalas till ett djup av 10 cm. Den jord som frigörs ska grävas ner i en grop eller dumpas i högar. Gropen och högarna täcks med ett tjockt lager jord. Ett 0,5 meter tjockt lager torde räcka. Trampa på täckjorden så att den blir tät. Ett tjockt och tätt jordlager förhindrar sniglar som är under utveckling att ta sig upp till markytan. Även järnfosfatpreparat ska användas på området.

Slemmet skyddar mördarsnigeln från predatorer. Dess naturliga fienden tillhör bland annat jordlöpare (en familj inom skalbaggar), rundmaskar (nematoder), igelkottar, grävlingar samt några fåglar (trastar, kråkfåglar och änder).

Espanjansiruetana – Arion vulgaris