Överlevnaden hos mårdhundens valpar har samband med bl.a. näringssituationen och den naturliga dödligheten är stor; i södra Finland dör nästan 90 procent av valparna under det första levnadsåret. Bara en procent av alla mårdhundar når upp till en ålder av fem år. Jakt och trafik är de största orsakerna till dödligheten. Också parasiter, sjukdomar och rovdjur orsakar dödlighet.

Det är särskilt viktigt att begränsa spridningen av mårdhund i områden där den utgör en risk för mångfalden, dvs. vid våtmarker och fågelsjöar samt i skärgården. Ibland kan till och med ett enda rovdäggdjur på sommaren ha en betydlig påverkan på det lokala fågelbeståndet. Förutom att äta ägg, kan rovdjur störa fåglar med sin närvaro och till och med hindra dem att häcka. På hösten jagas främst unga och vandrande mårdhundindivider, på vårvintern och under den tidiga våren riktas jakten mer mot de fortplantande individerna i beståndet. För att fångsten ska ge synliga resultat för mårdhundstätheten lokalt bör fångsten genomföras intensivt och upprepas varje år. Nyttan med att eliminera rovdjur varar bara ungefär ett år när det gäller rörliga och produktiva arter. Dessutom ska man komma ihåg att jakten kan påverka stabiliteten av stammen och förorsaka rörlighet i bytesdjuren, vilket i sin tur kan driva spridning av parasiter och sjukdomar. Eftersom mårdhunden är ett främmande rovdäggdjur bör den granskas som en del av hela beståndet av små rovdjur och elimineringsåtgärder inriktas också på andra arter (mink, räv och kråkfåglar) i områden som är känsliga för fångst.

Den rabiesrisk som förknippas med mårdhund har man försökt begränsa med hjälp av betesvaccin som sprids ut i naturen en gång om året. Förekomsten av rabies (som inte finns i Finland) och konsumtionen av betesvaccin följs upp kontinuerligt genom att man undersöker fångade djur och djur som hittats döda. Prov insamlas i huvudsak i de områden av sydöstra Finland och Norra Karelen där betesvaccinet sprids.

De bestämmelser i jaktlagen och -förordningen som gäller ofredade djur tillämpas i regel på fångst och eliminering av mårdhundar och andra främmande arter. Det krävs inget jaktkort för att fånga främmande djurarter. Djur får dock fångas endast om man känner till lagens krav och kan handla enligt kraven. Jägaren måste också med säkerhet identifiera den jagade djurarten och känna till vilka fångstredskap och fångstmetoder är tillåtna. Ett djur ska alltid avlivas smärtfritt och så fort som möjligt. Endast personer med tillräckliga kunskaper och färdigheter får avliva djur. Fångsten eller elimineringen får inte heller orsaka risk för människor, husdjur eller vilt. Att bryta mot bestämmelserna är straffbart.

Supikoira – Nyctereutes procyonoides