Signalkräfta – Pacifastacus leniusculus

Invasiv främmande art av unionsbetydelse

Signalkräftan har klassificerats som invasiv främmande art av unionsbetydelse. Invasiva främmande arter av unionsbetydelse får inte importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder. En sådan art får inte släppas ut i miljön, förfogas, födas upp eller odlas, transporteras, vidarebefordras, säljas, marknadsföras eller överlämnas till någon.

En hanteringsplan har publicerats för signalkräftan. Enligt planen är det fortfarande möjligt att utöka nyttjandet och handel av signalkräfta på ett kontrollerat sätt. Signalkräftan får inte längre utplanteras i nya vattenområden och spridandet från nuvarande förekomstplatser hindras. Hanteringsplanen och de relevanta bestämmelserna har publicerats i den nationella kräftstrategin 2019–2022

Signalkräftan försämrar livsbetingelserna för den ursprungliga flodkräftan eftersom den konkurrerar med den och framför allt då den sprider och upprätthåller kräftpest. Signalkräftan bär för det mesta på kräftpest av typ PsI. Signalkräftans spridning orsakar att bestånd av flodkräftan utrotas, och därmed fortsätter denna starkt hotade art att minskas.

Det har sagts att signalkräftan med sitt grävande förstör till exempel älvbankar eller bassängkonstruktioner, men arten förekommer för det mesta i sjöar med hård botten där den söker skydd bland stenar. Hittills har inga nämnvärda grävskador konstaterats. Kräftorna kan också försvåra nätfisket. Tillsvidare har inga betydande skadliga konsekvenser observerats på fiskbestånden eller den övriga akvakulturen, men allteftersom bestånden av signalkräfta blir tätare och breder ut sig kan de åtminstone lokalt minska bestånden av bottendjur som rör sig långsamt, bestånden av undervattensväxter och fiskarnas fortplantningsresultat.

Nytta

Med hänsyn till ekonomi och rekreation var det meningen att signalkräftan skulle vara ett nyttigt djur. Planen var att den skulle i huvudsak utplanteras i vattendrag där flodkräftan till följd av kräftpest hade försvunnit helt eller antalet kvarlevande individer blivit så litet att arten var helt improduktiv. På grund av hundratals illegala utplanteringar har signalkräftan etablerat sig runt hela landet, spridit kräftpest och därmed utrotat möjligen till och med flera hundra bestånd av flodkräfta.

På grund av omfattande utplanteringar steg kräftfångsten i Finland en tredjedel under 2000-talet. Under 2010-talet har dock kräftfångsten sjunkit till samma nivå som den var på 1990-talet innan de omfattande utplanteringarna ägde rum. Det är möjligt att de stora fångsterna på 2000-talet var ett resultat av att signalkräftan ökade sig snabbt eftersom den kunde utnyttja den tomma ekologiska nischen som flodkräftan lämnade efter sig och de i början exceptionellt rikliga näringsresurserna.

Signalkräftan är en kontroversiell art. Å ena sidan har den så gott som återställt kräftfångsten till de stora insjöarna i södra Finland. Å andra sidan har den orsakat att massor av flodkräftbestånd har försvunnit från mindre sjöar. Den viktigaste ekonomiska fördelen har varit ytterligare intäkter under sensommaren och hösten då själva fisket har mindre betydelse.

Hantering av bestånden och förebyggande av spridning

Sätten att utrota signalkräfta har i viss mån undersökts, men tillsvidare har man inte kommit på något särskilt sätt som skulle vara ofarligt för de andra vattenlevande organismerna. År 2020 startades ett experiment med syfte att utrota signalkräftan från en större älv samt en sjö på 300 hektar med intensiv fångst. Fler liknande experiment är på väg att inledas, så senast den andra halvan av decenniet kommer vi att veta om det är möjligt at utrota signalkräftan med hjälp av intensiv fångst också i små vatten. För att förhindra signalkräftorna att sprida sig är det förmodligen möjligt att bygga barriärer som förhindrar kräftorna men inte vandringsfiskarna att stiga uppströms. Sommaren 2021 inleds det första sådan här experiment i Finland.

Det viktigaste sättet att minska de skadliga konsekvenserna är att förhindra att signalkräftan sprider sig till nya vattendrag och begränsa dess spridning inom nuvarande förekomster. Därför är det förbjudet att utplantera signalkräftan i nya vattendrag eller ens i nya områden inom de existerande förekomsterna.

Kräftfångst

Signalkräftor fångas för det mesta med kräftburar. Kräftfångst förutsätter att statens fiskevårdsavgift är betald och att den som äger vattendraget har gett tillstånd till fångsten. Kräftor får inte fångas under fridlysningstiden 1.11–21.7 kl. 12. För kräftor har inga minimimått stadgats i lag, men vanligtvis föreskrivs sådana för respektive vattenområde. Kräftor som är föremål för handel är oftast över 10 cm, som tidigare gällde som minimimått.

På grund av risken för att sprida kräftpest bör fiske- och andra fångstredskap som använts för signalkräftor inte användas i andra vattendrag. Om detta av någon anledning inte kan undvikas bör alla redskap desinficeras omsorgsfullt innan de tas i bruk i det andra vattendraget. Också agnfisk bör fångas i samma vatten som kräftorna, eller djupfrysas före användningen (-20 °C i tre dagar).

Flytta inte signalkräftor till nya vatten och förvara dem inte heller i sump någon annanstans än i den del av vattendraget där kräftorna fångades.

Flytta inte fångst- eller fiskeredskap från ett vattendrag där det förekommer kräftpest till ett annat naturligt vattendrag utan att först desinficera dem omsorgsfullt.

Töm båtar från slagvatten innan de flyttas från ett vattendrag till ett annat.

Denna art är en invasiv främmande art i hela EU. I Finland är utplantering i alla vatten – även i vatten där det redan förekommer signalkräftor – och odling av signalkräftor förbjudet.