Mördarsnigel (spansk skogssnigel) – Arion vulgaris

Mördarsnigeln är en sydeuropeisk, kulturbunden invasiv främmande art, som i slutet av 1900-talet spred sig till mellersta och norra Europa oavsiktligt med människan. Mördarsnigeln är varierande till färgen, storvuxen och 7–14 cm lång. Den allätande snigelarten har anpassat sig väl till det svala klimatet i Finland.

Mördarsnigeln är 7–14 cm lång som vuxen. Till färgen är den varierande, men de individer som påträffats i Finland har varit skiftande orangerödbruna, smutsigt bruna eller svarta. Unga individer kan ha mörka strimmor längs sidan. Andningshålet som sitter på högre sidan är placerat framför mitten av manteln. Ryggpartiet är rundat och köl saknas. Svansen sedd uppifrån är trubbig. Undersidan av krypsulan är i allmänhet ljus eller lite mörkare vid kanterna, och slemmet något så när färglöst. Mördarsnigel förekommer typiskt i massor – hittar du en finns det troligen fler i närheten.

Mördarsnigel bör inte förväxlas med en annan storvuxen art, den gråsvarta kölsnigeln (Limax cinereoniger). Den är nästan svart eller randig i svart och vitt. Dess krypsula har breda svarta kanter på undersidan. Gråsvart kölsnigel hör till vår ursprungliga fauna, och det finns ingen anledning att döda den. Men eftersom båda arterna har stora färgskiftningar kan det vara svårt att skilja på dem. Ett sätt är emellertid att kontrollera var andningshålet sitter: på mördarsnigel är andningshålet närmare huvudet (längre fram på manteln) medan gråsvart kölsnigel har andningshålet lite längre bort från huvudet (i ändan av manteln). Ytterligare har den gråsvarta kölsnigeln en köl på ryggen som når ända till den spetsiga svansen. Mördarsnigel och andra skogssniglar saknar kölen och deras ryggparti är jämnt rundat. Den gråsvarta kölsnigeln förekommer aldrig i massor.

Unga, orangebruna mördarsniglar, som har en mörk rand i sidan, kan påminna om en av Finlands vanligaste snigelarter, brun skogssnigel (Arion fuscus). Den bruna skogssnigeln blir högst 7 cm lång och dess slem är orange till färgen. Den bruna skogssnigeln lever huvudsakligen i skogar, men de trivs även på gårdsplaner och i parker. Den förekommer inte heller i massor.

Läs mer om att särskilja mördarsnigel från andra sniglar på bestämningsnyckeln av sniglar.

Läs mer av identifiering av mördarsnigel (på finska)

Mördarsnigeln är en europeisk invasiv främmande art vars exakta ursprung är inte känd. I nuläget antar man att den härstammar från Frankrike och västra Tyskland. Arten spred sig i slutet av 1900-talet till mellersta och norra Europa. I Sverige observerades de första mördarsniglarna år 1975, i Norge år 1988, i Danmark år 1991 och på Island år 2003.

Arten har ställvist mycket starka bestånd bland annat i Sverige, Norge och på Åland. I Fastlandsfinland gjordes de första observationerna av arten år 1994. Nu har mördarsnigeln etablerat sig i landet förutom de nordligaste delarna. Antalet rapporterade fynd varierar från år till år. Flest fynd rapporteras efter milda vintrar och under regniga, varma höstar. På vissa områden är arten väldigt talrik. De flesta fynden kommer från Nyland och Egentliga Finland.

Ägg och unga individer av mördarsnigel förflyttar sig från en plats till en annan med schaktjord och med jordklumpar som omger rötterna på olika blom- eller trädplantor, lökar och andra handelsträdgårdsprodukter. Arten kan också förflytta sig med lövhögar och komposter.

Mördarsnigeln är tvåkönad (en hermafrodit), dvs. en individ kan samtidigt vara både hona och hane. Efter parningen kan båda individerna producera ägg, vilket är orsaken till att beståndet kan växa mycket snabbt.

Vanligtvis dör vuxna mördarsniglar under den finländska vintern men under milda vintrar eller på fördelaktiga platser kan en del av individerna dock övervintra. Mördarsnigelns ägg övervintrar mycket bra.

Invasiv främmande art som ingår i den nationella förteckningen

Mördarsnigeln ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. Invasiva främmande arter som ingår i den nationella förteckningen får inte släppas ut i miljön, importeras till Finland från länder utanför EU och inte heller från andra EU-länder, förfogas, födas upp eller odlas, transporteras, vidarebefordras, säljas, marknadsföras eller överlåtas.

Nyare forskning tyder på att mördarsnigeln, när den förekommer i stort antal, kan orsaka skador på andra arter och den biologiska mångfalden. Dessutom kan de också utgöra en risk för människors hälsa genom att sprida sjukdomar. Därför har ägaren och innehavaren av en fastighet en omsorgsplikt gentemot mördarsnigel. Ägaren eller innehavaren av en fastighet måste vidta rimliga åtgärder för att utrota eller begränsa spridningen av en invasiv främmande art som ingår i den nationella förteckningen på fastigheten, om förekomsten eller spridningen av den invasiva främmande arten kan orsaka betydande skada på den biologiska mångfalden eller en risk för hälsa eller säkerhet.

Mördarsnigeln är en allätande massart som har anpassat sig till det svala klimatet i Finland. En snigel kan förflytta sig upp till 50 meter under en natt och den äter vanligtvis sin egen vikt i mat (10 g) under ett dygn.

Mördarsnigeln tar gärna för sig av den mångsidiga födan i trädgårdar och kan orsaka stora skador på köksland och odlingar. Den äter blad, blommor och lökar av prydnads- och nyttoväxter. Mördarsnigel äter också kadaver, bland annat döda artfränder, vilket har gett arten sitt namn.

Klimatförändringen ökar storleken på populationerna och därmed även artens skadliga konsekvenser för de nordiska odlingsområdena och riskerna för produktionen av grödor. Mördarsnigel kan också korsa sig med andra sniglar och därigenom vålla skada även för ursprungsarterna. Ytterligare kan artens slem innehålla bakterier (bland annat listeria), som kan vara skadliga för både människor och husdjur. I Sverige har statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) konstaterat att mördarsnigel kan fungera som mellanvärd för fransk hjärtmask (Angiostrongylus vasorum), som är en skadlig parasit hos hunddjur.

I de flesta fall kan man bekämpa artens utbredning med rätt så små åtgärder. I värsta fall kan det emellertid krävas att stora mängder jordmassa behandlas i syfte att förinta snigelbeståndet.

Mest effektivt är det att bekämpa mördarsnigel på våren innan de individer som övervintrat hinner lägga ägg. Mördarsnigel lägger ca 20–30 ägg i taget och fortsätter äggläggningen under sommaren och hösten när det infaller fuktiga perioder. Könsmogna sniglar borde således utrotas genast på våren och alltid innan de lägger ägg.

I hemmaträdgårdar kan man samla in mördarsniglar med hjälp av grilltång för att slippa det klibbiga slemmet. På grund av risk för infektioner (listeria- och kolibakterier) lönar det sig att använda engångshandskar om man hanterar mördarsniglar. Det är effektivt att lägga ut brädstumpar eller jutesäckar på marken. Sniglarna kommer att samlas under stumparna och säckarna och då är det lätt att plocka upp dem.

Blötdjur har ett utvecklat nervsystem och förmodligen förmågan att känna smärta. Eftersom djurskyddslagen inte tillåter att djur utsätts för onödigt lidande måste mördarsniglarna avlivas så snabbt som möjligt. Effektiva och rekommenderade avlivningsmetoder är att klippa snigelns huvud i längdriktningen mellan tentaklerna med en sax, så att nervringen i huvudet skärs av, eller att krossa snigelns huvud med tillräcklig kraft, till exempel med en sten på en hård yta, så att effekten blir så stor som möjligt. En annan rekommenderad metod är att bedöva snigeln i en mild (5 %) och avsluta med en stark alkohollösning (till exempel denaturerad sprit, etanolhalt över 80 %). Sniglar kan också avlivas på samma sätt som kräftor, genom att en efter en släppas ner i kokande vatten, som hela tiden ska koka kraftigt. Alternativt kan en stor mängd kokande vatten (minst dubbelt så mycket) hällas över sniglarna. En 10-procentig lösning av ättiksprit eller frysning har också använts för att stoppa sniglar, men rekommenderas inte. Salt eller andra lågpotenta gifter bör inte användas. Sniglar bör inte heller begravas levande eller skäras tvärs över, eftersom detta kan leda till att den främre delen överlever. Döda sniglar ska förpackas väl och skickas med det blandade avfallet till förbränning.

På odlingsmarker samt i trädgårdar och växthus kan man bekämpa mördarsnigel med hjälp av järnfosfatpreparat. Det finns även produkter med nematoder för biologisk bekämpning. Vissa preparat säljes även för konsumenter.

I stora områden som förorenats av mördasniglar ska marken skalas till ett djup av 10 cm. Den jord som frigörs ska grävas ner i en grop eller dumpas i högar. Gropen och högarna täcks med ett tjockt lager jord. Ett 0,5 meter tjockt lager torde räcka. Trampa på täckjorden så att den blir tät. Ett tjockt och tätt jordlager förhindrar sniglar som är under utveckling att ta sig upp till markytan. Även järnfosfatpreparat ska användas på området.

Slemmet skyddar mördarsnigeln från predatorer. Dess naturliga fienden tillhör bland annat jordlöpare (en familj inom skalbaggar), rundmaskar (nematoder), igelkottar, grävlingar samt några fåglar (trastar, kråkfåglar och änder).

Det är viktigt att eliminera alla mördarsniglar som påträffas på gårdsplaner, trädgårdar och offentliga platser. Dessutom rekommenderas det att ordna bekämpningstalkon.

Om mördarsnigel har påträffats i området lönar det sig att hålla vegetationen på gräsmattan och gårdsplanen låg och vårdad. Då kommer sniglarna inte att hitta skydd mot torka. Det är också bra att bränna löv- och rishögar och på det sättet förstöra lämpliga övervintringsplatser.

Strö kalk över komposten, eftersom kalk suger vätska ur sniglarna. Komposter bör bara kalkas i syfte att bekämpa mördarsnigel eftersom kalk är till skada för mikroorganismerna som arbetar i komposten. Öppna komposter bör undvikas.

När man bekämpar mördarsnigel ska man ägna särskild uppmärksamhet åt att arten inte sprider sig till omgivningen. Det är viktigt att hindra spridning med plantor, trädgårdsavfall och schaktjord. Jordmaterial, lövhögar, komposter eller växter får inte flyttas från områden där det förekommer mördarsniglar. På det sättet kan man förhindra att arten breder ut sig till nya områden.

Professionella aktörer har en skyldighet att förhindra spridning av mördarsnigel med jord, mark och växter.

Det är förbjudet att importera, föda upp eller odla, sälja eller på annat sätt inneha en art som ingår i den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. En sådan art får inte släppas ut i miljön.

Bestämningsnyckeln av sniglar. Luke, 2023.

CABI: Arion vulgaris (Spanish slug) 

EPPO: Arion vulgaris (ARIOVU) 

Engstrand, Kerstin, 2010. APUA! Etanat hyökkäävät. Tammi, Helsingfors, 120 s. ISBN 978-951-31-5416-5. Finsk översättning Iiris Kalliola. – Taskukokoinen opas espanjansiruetanan tunnistamiseen ja torjuntaan.

Göteborgs naturhistoriska museum: Snigelakuten - första hjälpen mot mördarsniglar

Helsingfors stads webbplats: Espanjansiruetana ja lehtokotilo    

Hietala, Annemari 2011. Espanjansiruetana Arion lusitanicus. Helsingfors stad, Byggnadskontoret, Miljöskyddsavdelningen. (PDF 15 s.) 

Huusela-Veistola, E., Lindqvist, B. 2020. Espanjansiruetana - levinneisyys, haitat ja hallintakeinot Suomessa. Teoksessa Huusela-Veistola ym. 2020. Ehdotus kansallisesti haitallisten vieraslajien hallintasuunnitelmaksi. Valtioneuvoston selvitys- ja tutkimustoiminnan julkaisusarja 2020:32 s. 103-107.

Naturhistoriska museet i Sverige: Sniglar – Spansk skogssnigel (mördarsnigel)

NOBANIS Presentationsblad Slotsbo (2014): NOBANIS Invasive Alien Species Fact sheet – Arion lusitanicus (or vulgaris)

Statsrådets förordningom hantering av risker orsakade av invasiva främmande arter

Yle Luonto: Tunnistatko espanjansiruetanan? Tämä nilviäinen rouskuttaa puutarhasi ja kuolleet lajitoverinsa tappotahdilla