Namnet kommer från bladen som liknar hampans blad. De stora bladen (stjälkbladen 10–20 cm) är tvåkluvna eller handflikiga och sågade. Stjälken är kal eller gleshårig. De gula blommorna slår ut i augusti–september och bildar rikligt med lätta frön som sprids med vinden. När den väl rotat sig på en växtplats sprider den sig vegetativt även med utlöpare.

I Finland förekommer flera arter från ståndssläktet (Jacobaea) och korsörtssläktet (Senecio). Av dessa arter kan åtminstone parkstånds (S. sarracenicus), en tillfällig trädgårdsrymling, nå upp mot 1,5 meter i höjden. Parkstånds har dock inte flikiga blad liksom hampan. Många andra ståndsarter är tydligt mindre än hampstånds, liksom två i södra Finland vanliga arter, korsörten (S. vulgaris) och klibbkorsörten (S. viscosus). Ytterligare är deras tvåkluvna blad små.

Av ståndssläktet påträffas stånds (J. vulgaris) och vattenstånds (J. aquaticus) sällsynt i landet men de tillhör inte vår ursprungliga flora. Stånds är två- eller flerårig och vattenstånds tvåårig. Bägge är mindre än hampstånds. Hos stånds är basbladen och de nedre stjälkbladen med kort skaft, upptill utan skaft. Bladskivan är 1–2 gånger parflikig och stjälkomfattande.

Ståndser – Jacobaea