Signalkräftan, som klassificerats som invasiv främmande art, sprider kräftpest och utgör hot mot det ursprungliga flodkräftsbeståndet
20.07.2021 10:28 - Sannakajsa Velmala (modifierad: 20.07.2021 16:13)

I vattendragen i södra Finland förekommer i dag nästan enbart signalkräfta som är av amerikanskt ursprung och som har klassificerats som invasiv främmande art inom Europeiska unionen. Arten är invasiv på grund av att signalkräftor sannolikt bär på kräftpest. Därför har utbredningen av signalkräftan lett till att förekomsten av den inhemska flodkräftan har blivit allt sällsyntare, eftersom flodkräftorna snabbt dör av den typ av kräftpest som signalkräftan bär på. Flodkräftan är en mycket hotad art och har nästan försvunnit från södra och mellersta Finland.

För att flodkräftbestånden inte ska äventyras är det viktigt att förhindra att kräftpesten sprids. Om det finns en signalkräftbestånd i ett vattendrag, är det troligt att beståndet också är smittat av kräftpesten. Signalkräftor får aldrig flyttas till ett annat vattendrag och inte ens till ett nytt område inom ett fiskevattenområde. Flodkräftor får inte heller flyttas till ett annat vattendrag utan tillstånd av NTM-centralen.

Minneslista för kräftfiskare och för dem som färdas på vatten

  • Kräftor får endast förvaras i sump i den del av vattendraget där de har fångats.
  • Kräftfångstredskap eller redskap som används vid kräftfångst får inte flyttas från ett vattendrag till ett annat utan att de först desinficerats noggrant.
  • Fiskredskapen ska också desinficeras eller åtminstone torkas i solen så att de blir kruttorra innan de flyttas till ett annat vattendrag.
  • Fiskar som används som kräftbete ska fiskas i samma vattendrag där kräftor fångas. Om beten har använts i ett annat vattendrag ska de frysas i 3 dagar före användning.
  • Slagvatten från båten ska tömmas omsorgsfullt och båten ska torka ordentligt innan den flyttas från ett vattenområde där signalkräfta förekommer till ett annat vattenområde.
  • Det är bra att baddräkter får torka ordentligt innan de används i ett annat vattenområde.

Signalkräftan är även nyttig eftersom den gör det möjligt att fiska kräftor och att kalasa på kräftor i många områden. Kräftpesten är inte farlig för människan. Signalkräftan lider också av kräftpesten, och även bestånd av signalkräfta kan minska kraftigt på grund av kräftpesten. Bestånden av kräftpest i olika vattendrag kan skilja sig från varandra. Därför bör försiktighetsåtgärder vidtas även vid förflyttning från ett vattenområde där signalkräfta förekommer till ett annat vattenområde.

I Finland har signalkräftor redan utplanterats i mer än 900 sjöar och älvar – även i många vattendrag där de inte klarar sig eller omedelbart hotar bestånden av flodkräfta. Undersökningar har inletts i syfte att eliminera det svaga beståndet av signalkräfta genom intensiv fångst. Under den andra halvan av decenniet kommer vi att få information om hur framgångsrika experimenten har varit, eftersom det alltid tar många år att utrota ett bestånd genom fiske. I sommar testas även byggandet av barriärer som förhindrar signalkräftan, men som tillåter att fisken vandrar i 1–2 bäckar i Mellersta Finland, samt hur barriärerna fungerar.

Täpläravun saksissa näkyy rapurutto tumman ruskeina laikkuina
Foto: Jouni Tulonen

Tilläggsuppgifter:

Forskare (FM), Esa Erkamo, naturresursinstitutet, Jokioinen, puh. 02953 27425, esa.erkamo@luke.fi

Forskare, kräftdjur (FT, docent), Japo Jussila, Östra Finlnads universitet, Kuopio, puh. 040 5428 982, japo.jussila@uef.fi